Hur ser det ut idag på de platser där klassiska svenska stumfilmer spelades in i början av 1900-talet? Chris James har besökt över 400 platser och sökt svar.
Text Torbjörn Österholm Foto Chris James och Torbjörn Österholm
På jakt i filmhistorien
Chris James är engelsmannen som sedan barnsben varit intresserad av gamla filmer. Tidiga favoriter var stumfilmsstjärnorna Buster Keaton och Harold Lloyd, men också den underbara duon Helan och Halvan.
– Jag brydde mig inte om att det var gamla filmer. Humorn och slapsticken var oemotståndliga. Till och med i leklådan hemma hade vi gamla hattar att sätta på skallen när vi klädde upp oss, minns Chris.
ÅR 2014 FLYTTADE Chris till Sverige med sin svenska hustru Marielle och två söner.
– Sen hjälpte jag till med research för en bok om Oliver Hardys och Stan Laurels (Helan och Halvan) Europaresa och deras besök i Sverige 1947. Det fanns underbara bilder på de två där de strövade runt i Stockholms hamn, till synes glada och utan några bekymmer i världen.
– Då väcktes mitt intresse för svensk filmhistoria som jag inte visste så mycket om. Men snart lärde jag mig mer om de svenska regissörerna Mauritz Stiller och Victor Sjöström som ju var världsnamn under stumfilmsepoken, säger Chris.
DET VAR STILLER som upptäckte Greta Garbo och gav henne en roll i Gösta Berlings saga 1924.
– Den är tre timmar lång och enastående i sitt sätt att berätta. Jag blev nyfiken på scenmiljöerna, säger Chris James. Filmen är delvis inspelad på Wira bruk i Uppland och i den stora smedjan är miljön intakt in i minsta detalj, till och med Gösta Berlings “gravsten” är kvar, upptäckte jag vid ett besök. Efter den dagen kunde jag inte sluta leta efter stumfilmsmiljöer. Jag älskar det!
– Jag har sett de flesta svenska stumfilmer som är bevarade, tyvärr är många borta. Det är en upplevelse att stå på platser där stumfilmerna spelades in. Jag tar mig dit via uppgifter på nätet och använder ibland gamla kartor. Svenska Filminstutet och Filmstaden i Råsunda är guldgruvor, men ibland är min hobby rena detektivarbetet.
– Var jag än är har jag en stumfilm i bakhuvudet, säger Chris och skrattar. Han berättar
