Den sydafrikanska slavflickan Mazahrs livsöde är en märklig resa som sträcker sig från en liten by i Sydafrika till den svenska smålandskusten. I den dåvarande stiftsstaden Kalmar väckte hon stor uppståndelse, men blev väl omhändertagen av ivriga missionsförespråkare.
Text Per Anderö Foto Kalmar läns museums arkiv, Per Anderö och Wikimedia
Mazahr ”Sara” Makatemele
En dag i mitten av 1850-talet just när solen gick upp över bushlandet stormade en grupp slavjägare in i en liten by i nuvarande KwaZulu-Natal i Sydafrika. De sköt vilt omkring sig och satte hyddorna i brand. Byns män tog till flykten och lämnade kvinnorna, barnen och åldringarna kvar. Den tioåriga Mazahr flydde tillsammans med sin mor och syskon, men blev upphunna. Hennes lillebror klubbades ihjäl och själv blev hon skottskadad. Familjen splittrades, och Mazahr fördes till Transvaal, där hon togs som slav av en boerfamilj. Där förde hon ett eländigt liv, misshandlad och plågad, ända fram till att hon köptes av den svenske affärsmannen Alarik Forssman. Hos honom och hans familj i staden Potchefstroom fick hon ett drägligt liv som barnflicka.
ALARIK FORSSMAN HADE lämnat Sverige som 24-åring för att söka lyckan i Sydafrika. I Transvaal gjorde han goda affärer, så goda att han med tiden blev landets störste jordägare. I likhet med andra kolonisatörer var hans ägande diskutabelt. Hans landområden var mark, som sedan urminnes tider på olika sätt brukats av ursprungsbefolkningen.
FORSSMAN NÄRDE EN dröm om att skapa en svensk koloni, som han kallade Skandinavia. För att realisera sina visioner återvände han till hemlandet 1862 för att värva intresserade. Med på resan var barnflickan Mazahr och ytterligare en tonåring vid namn Dina Maria.
Det har berättats att när fartyget angjorde kajen i Kalmar, som var Forssmans hemstad, och passagerarna steg i land var sensationen ett faktum. Det var gott om folk på hamnplanen, som nyfiket betraktade de nyanlända resenärerna. När Mazahr och hennes kamrat gick ner för landgången gick ett sus genom folkhopen. Svarta människor hade man möjligen sett på bild men absolut aldrig i verkligheten! Alltfler trängde sig fram för att få en skymt av de båda mörkhyade flickorna. Ogenerat stirrade man på de båda afrikanskorna och högljudda kommentarer hördes från både barn och vuxna.
Ryktet spred sig i ilfart i staden, och från och med nu var flickorna sevärdheter, s
