När Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta såg ett brinnande stearinljus för första gången i London år 1837 tog han kunskapen med sig hem till Sverige och började själv tillverka stearinljus i ett trähus på Liljeholmen. Kvalitetsljus som brann med hög fin låga utan att ryka, osa eller rinna.
Text Lena Martoglio Bomler Foto Liljeholmens Stearinfabriks arkiv, Stockholmskällan
Liljeholmens stearinfabrik 180 år
Liljeholmens Tekniska fabrik registrerades 1839 av grundaren till Sveriges första moderna dagstidning Aftonbladet. Tillsammans med kemisten Johan Michaëlson började Lars Johan Hierta tillverka stearinljus på Liljeholmen där de hyrde rum i ”Slagtare” Herr Askergrens hus.
Till en början producerades 20 paket per dag med ljus i sexpack inslagna i blått papper med gul etikett. En förpackning som sedan hängde med länge både när det gällde kronljus och julgransljus.
Johan Michaëlson (1816-1872) var teknisk chef på fabriken mellan 1839-1856.
Tidigare hade han varit adjunkt vid Teknologiska Institutet, där han lär ha slutat på grund av någon konflikt vid ungefär samma tidpunkt som fabriken startades.
NU BLEV DERAS ljustillverkning inte en sådan succé som de kanske hade hoppats på och verksamheten gick med förlust under de första åren. Ända in på 1880-talet förblev stearinljusen en exklusiv vara som man inte kunde kosta på sig ute på landsbygden.
Först på 1900-talet började man köpa stearinljus i de vanliga folkhemmen.
STEARIN SOM LJUSRÅ-VARA patenterades i Frankrike år 1825 då två fransmän kommit på att stearin kunde utvinnas ur talg, palmolja och benfett. Paraffin är en biprodukt vid oljeframställning.
För att stearinljuset ska kunna brinna behövs syre. När ljuset blir varmt smälter det och avger gaser som brinner. Sakta brinner veken upp och då blir det bara koldioxid och vatten kvar. Samt lite stearin som rinner ner från ljuset för att det inte blivit tillräckligt varmt för att omvandlas till gas.
TROTS ATT MAN kommit på detta och trots att kung Karl XIV Johan sände en svensk professor till Frankrike för att studera stearin- och paraffinframställning var talg ändå fortfarande det vanligaste ljusmaterialet i Sverige kring mitten av 1800-talet.
Ljusstöpning var en självklar del av julförberedelserna och ett typiskt kvinnogöra. För de flesta var det aldrig tal om att stöpa ljus av stearin. Istället användes det fett som blivit över från slakten. Djurfettet var båd
