När Bernt Hallesson, idag 85 år, fyllde 14 köpte han sin farfars häst för 700 kronor och började arbeta med vedkörning i skogen. Det var ett hårt liv. När det var som allra kallast visade termometern 34 minusgrader. Men trots kyla och slit trivdes Bernt i skogen. Det var friheten som lockade.
Kersti Hilding Hansen Foto Kersti Hilding Hansen och Privat
Bernt körde timmer med egen häst
Hemma hos Bernt och hans fru Marianne bjuds på kaffe och hembakade kakor. På köksbordet ligger era album med bilder från fr mst 1950-talet.
– Jag var intresserad av att fota, hade köpt mig en så kallad lådkamera, säger Bernt.
REDAN SOM SJUÅRING fick Bernt följa med sin far ut i skogen för att lära sig om skogsarbete. Familjen bodde i Bastvålen, en liten by norr om Torsby i Värmland.
– När jag fyllde 14 fick jag köpa min farfars häst Tora för 700 kronor och flyttade då hemifrån för att hyra mig ett rum i en skogsarbetarbostad som Billerud ägde inne i kronskogen*, säger Bernt.
På nedre botten bodde hans farmor och farfar. Nu började Bernts arbetsliv med att köra virke vintertid för Billerud, den stora skogsindustrikoncernen som grundats i slutet av 1800-talet. Klockan halv sex varje morgon steg han upp för att mata hästen ute i stallet.
– Vi körde två vändor med fulla timmerlass varje dag, det blev sex kilometer totalt, från kronskogen ner till Vitsand, där timret skulle lastas på Aspsjön.
EFTER NÅGRA ÅR blev hästen Tora sjuk, hon fick problem med hovarna. Då köpte sig Bernt en ny häst, en stor och stark ardenner. Och så småningom byttes den gammeldags fogsvansen ut mot motorsåg. Det var naturligtvis en stor förbättring, men det som saknades var hörselskydd, och många av skogsarbetarna fick grava hörselproblem.
Någon lön fick inte Bernt förrän framåt vårkanten när arbetet var över för säsongen.
– Vi fick be om förskott fram till dess, så när lönen kom var det inte mycket kvar.
SOM VÄL VAR såg Bernts mamma till att han hade mat och varma kläder. När det var som kallast brukade termometern visa 34 minusgrader nere vid sjön. Uppe i kronskogen var det bara 16 grader kallt. För att hålla kylan stången var Bernt klädd i vadmalsbyxor, vantar av ull, moderns hemstickade strumpor med höga skaft som veks ner över gummistövlarnas kanter för att inte släppa in snön och en öronlappsmössa. Runt midjan band han en bit av ett fårskinn, en
