Mikael Wiehe – en röd tråd i den moderna svenska musiken ”Med Hoola Bandoola Band var det rena raketen”
Barnläkare var tanken. I stället blev Mikael Wiehe förgrundsfigur i den svenska proggrörelsen. Än i dag sjunger han gärna om vikten av solidaritet med de människor som kämpar för att förbättra världen för flertalet.
Av Hasse Gänger Sjöberg Bild
Sångerna är många och oändligt uppskattade. Fred, Vem kan man lita på?, Keops pyramid, Jakten på Dalai Lama, Victor Jara, Titanic, Flickan och kråkan, Ska nya röster sjunga, Den jag kunde va, En sång till modet, Det här är ditt land, Lindansaren, Livet och Släpp in mig är bara ett axplock ur arsenalen.
Mikael Wiehe säger att han genom åren har skrivit sånger för att låta som sina idoler. För att förändra världen. För att kunna loda sina inre djup. För att överleva.
Text och toner på djupaste allvar.
– Om jag ser eller upplever något som jag vill förmedla skriver jag en sång. Så har det alltid varit från när jag började skriva musik och texter i mitten av 1960-talet. Än i dag är drivkraften att jag vill berätta någonting och väcka känslor, säger Mikael Wiehe till Minnenas Journal.
– Och om någon redan sagt något som jag också vill ha sagt, så har jag översatt sådana som Bob Dylan och Leonard Cohen. De har hunnit före mig, men då har jag ändå fått något väsentligt gjort.
I dubbel bemärkelse går Mikael Wiehe som en röd tråd genom de sista drygt 50 åren av svensk pop-, rock- och viskultur. En bra bit över 300 låtar, och en hel del av dem tolkade av andra artister, sedan den första höjdpunkten med Hoola Bandoola Band i början av 1970-talet.
Och sedan politiken. Mikael har aldrig ryggat för att torgföra sin solidariska ståndpunkt. Långt ifrån i alla sånger, men heller inte särskilt sällan, och då åtminstone med undertonen.
– Mitt politiska engagemang har bara varit positivt. Jag har lärt mig mycket om mig själv, människan och omvärlden. Och rent konkret har det bland annat lett till att jag fått audiens hos Dalai Lama, var inbjuden när Nelson Mandela installerades som president i Sydafrika 1994 och tillsammans med Bono i U2 och 98 andra personer i världen fått en medalj till politikern Pablo Nerudas minne för kampen mot chilenska diktaturer. Det måste betyda att jag uppskattas av de som jag har uppskattat.
EN LÅT Victor Jara, om sångaren och teatermannen s
