På en otillgänglig plats i Norrbotten byggdes ett helt nytt samhälle när Vattenfall skulle anlägga Europas största kraftverksdamm. Det var under en tid Sveriges biltätaste stad med som mest 3 000 invånare. Nu är Messaure öde och övergivet och naturen har återerövrat det mesta av marken.
Av Hans Lundgren Foto Vattenfall och Wikimedia/Luen
Åker man fyra mil österut från Jokkmokk, förbi myrar och skogar, sjön Fatjas och avtagsvägen till skogssamebyn Slakka, kommer man till Messaure – ett av Vattenfalls största vattenkraftverk i Stora Lule älv. Ser man platsen idag är det svårt att tro att här fanns en gång en pulserande stad – dömd att försvinna när dammbygget var klart.
VATTENKRAFTSDAMMEN I MESSAURE är nära två kilometer lång och 100 meter hög. När dammen byggdes mellan 1957 och 1963 var den Europas största. Nere vid det gigantiska vattenmagasinet, fyra mil långt med 53 miljoner kubikmeter vatten, ligger ställverket. Här fraktas strömmen vidare i 380 000-voltsledningarna söderut.
NÄR LULEÄLVEN TÄMJDES till förmån för vattenkraften fanns här en liten by, Njuoravuolle, med några enstaka gårdar vid älvbrinken. Annars var det ödemark 1957 när kraftverket började byggas. Och nu är det ödemark igen.
I de forna husgrunderna växer meterhöga granar och tallar. Slalombacken är igenvuxen. Spåren i skog och mark är av älg, inte av människor. Stannar man vid det som en gång var torget, ser man bortom talldungen platsen där sjukstugan låg, längre bort fanns de två livsmedelsaffärerna, Vainios och Johanssons.
Vägarna har vuxit igen; naturen har tagit tillbaka marken. Det är alldeles tyst. Inga bilar, inga hus.
Det var ett annat liv för fyrtio år sedan när kraftverket byggdes. Maskinerna körde dygnet runt, det mullrade i berget och dånade i marken av lastfordon som fraktade miljontals lass morän för att anlägga dammen. Aldrig tidigare har så många lastbilar och andra fordon använts vid ett kraftverksbygge för att transportera fyllnadsmassorna. 1960 var det 150 lastbilar och 270 förare som arbetade i skift. 60 mekaniker var anställda enbart för att underhålla och serva maskinparken.
I MESSAURE BYGGDES ett helt nytt samhälle kring kraftverket. Anläggningsarbetarna slapp leva åtskilda från sina familjer och ett normalt socialt liv. Messaure hade 3 000 invånare som mest, med tillgång till post, bank, fri
