Tage Erlanders 23 år som statsminister är fortfarande världsrekord för en politiker i ett demokratiskt land. Han blev en brygga mellan fattig-Sverige och det moderna välfärdssamhället.
Text Torbjörn Österholm Foto Sjöberg Bild och Trons
Tage Erlander (1901–1985) föddes i ett land med breda klassklyftor. Allmän rösträtt var inte genomförd, arbetare, småbönder och fattigfolk bodde trångt och dragigt. Trygghetssystemen var obefintliga och emigrationen till Amerika lockade fortfarande många att söka sig från hemlandet. En miljon medborgare reste iväg åren 1851 till 1910.
Tage fick dock en något bättre start i livet som son till läraren Erik Gustaf Erlander och hans hustru Alma. Erik Gustaf tillträdde tjänsten som lärare i värmländska Ransäter 1894 och det var i den lilla lägenheten ovanför skolsalen som Tage växte upp. Under några år hade han också pappan som lärare.
MEN ÄVEN LÄRARFAMILJEN fick känna på det hårda livet. Äldste sonen Janne dog blott 19 år gammal i tuberkulos. Tage var sjuklig och såg så dåligt att man befarade att han skulle bli blind. Först vid nio års ålder fick han hjälp av en ögonspecialist i Göteborg som ordnade rätt anpassade glasögon.
– Med tanke på Jannes död och att Tage var klen fick han extra mycket omsorg, berättar Henrik Norman, föreståndare på Erlandergården i Ransäter. Där kan man besöka såväl skolsalen som lärarfamiljens lägenhet som den såg ut för över hundra år sedan.
Kanske bäddade omsorgen också för Tages kärlek till föräldrarna. Mamma Alma blev över 90 år och sonen besökte henne så ofta det var möjligt.
FÖRÄLDRARNA VAR DRIFTIGA. Pappa tillverkade själv möblerna till boendet och drog igång Värmlands första undervisning i träslöjd. Han var också en entreprenör som var engagerad i företagande och samhällsliv. En inspirationskälla för sonen Tage som efter studier i Karlstad flyttade till Lund där han blev radikal studentledare, fil.kand och redaktör för ett ordbokslexikon. År 1932 valdes han till riksdagsman för socialdemokraterna och inledde sin långa gärning i partiet. Där tog han en annan väg än pappa Erik Gustaf som var frisinnad kommunalpolitiker och folkrörelseman, men definitivt inte socialist.
Till en början fick riksdagsmannen Tage en rad tunga utredningsuppdrag och blev statssekreterare hos Gustav Möller i
