Den pryder ett och annat hem till jul. Inte alltid sittande i fönster, det är den för stor för, utan mitt i rummet eller som på Sibyllegatan 13 i Stockholm i en port. Den taggiga adventsstjärnan från tyska Herrnhut. Efter några år i skymundan har stjärnan åter blivit populär. – Folk som går förbi här brukar berätta hur stämningsfull den är i juletid, säger Klas Lindberg, präst i Evangeliska Brödraförsamlingen.
Text K-G Mattsson Foto Sebastian Kahnert och K-G Mattsson
Klas leder oss ner för en smal källartrapp belamrad av hyllor och utställningsmaterial. Slingrar sig förbi en ståldörr och leder in oss i arkivet. Här på en hylla står den. Den gamla julstjärnan som Evangeliska Brödraförsamlingen brukar hänga upp utanför sin port till advent. Påminnande om den stjärna som en gång lyste över Betlehem, förkunnande om ett fattigt litet barn som blev världens räddare.
– Ja är det någon vi vill uppmärksamma till jul så är det Jesus, säger Klas.
Historien om den herrnhutiska julstjärnan startar i den lilla staden Herrnhut i södra Tyskland. Endast 3 500 invånare stor och känd för att vara huvudsäte för herrnhutismen. Uppförd och namngiven av rörelsen samt dess ledare greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf. Greven träffades av den stora kärleken 1737. Men inte av det motsatta könet utan av Gud själv. Han blev kär i Jesus.
– Himlen öppnade sig och en våg av Guds kärlek träffade de som var församlade med honom.
Det blev startskottet för en rörelse som kommit att inspirera kristna väckelserörelser över hela världen. Med betoning på andlighet och nära gemenskap med Gud. Herrnhutarna sände ut missionärer och höll en internatskola för deras barn. Det var en av dem som ritade till den märkliga julstjärnan.
ÅRET VAR 1880 och elektrifierade gatljus hade just börjat sättas upp i Europas städer. Men många tyckte att det skarpa ljuset inte var lika mysigt som de gamla gaslamporna. Då fick en geometrilärare i Herrnhut en idé. När han läste julevangeliet för sina elever uppmanade han dem sedan att rita en stjärna med så många uddar som möjligt.
– När de var klara klippte de ut dem och gick ut och satte upp dem framför gatlamporna, som därmed blev mycket ”mysigare”.
ELEVERNAS JULSTJÄRNA BLEV genast mycket populär bland grannarna. Fler ville ha liknande och herrnhutarna började masstillverka dem. Snart sålde de de
