Det hårda livet som rallare

2 min läsning

Filmen från 1947 i regi av Arne Mattsson handlade om järnvägsbyggarnas slitsamma arbete vid byggandet av Malmbanan mellan Luleå och Narvik vid tiden för sekelskiftet 1900. Filmen prisades av kritikerna för sina miljöskildringar, men arbetarnas sociala situation uppmärksammade man inte.

Text Catharina Olsson-Lindh Foto Sjöberg Bild och Wikimedia

Rallare (1947)

UTSATTA. En av rallarna försöker påverka den usla matsituationen genom en insändare i tidningen.

Ilmens början kommer två nya ynglingar till ett av rallarlagen. Den ene, Amos, blir genast accepterad som en i gänget medan Valfrid som tidigare varit bonde, betraktas som utböling och blir hackkyckling. Han tas under beskydd av handelsmannen Blom som förser rallarna med (dålig) mat och luras av denne att skriva på ett papper där han intygar matens goda standard. Handelsmannen undviker därmed den inspektion av maten som en av rallarna sökt få till stånd genom en insändare i tidningen.

Efter diverse förvecklingar blir Valfrid så småningom accepterad av rallarlaget som beslutar sig för att göra upp med handelsman Bloms översitteri. De slår sönder hans affär när plötsligt polisen och en representant för bolaget dyker upp. Nu får rallarna äntligen överhetens öra och vinner förståelse för att de inte vill äta rutten mat.

NÅGRA MÅNADER DÄREFTER är banan färdigbyggd och rallargänget splittras och förvinner till nya platser. Kvar blir dock Valfrid för att ånyo bli bonde. Han har under arbetets gång funnit kärleken och har en nyfödd son.

En stor roll i filmen hade Victor Sjöström som ”Stora Ballong”, rallarbasen. Amos spelades av Bengt Eklund och Valfrid av John Elfström. Handelsman Blom spelades av Harry Ahlin.

KRITIKERNA VAR GENOMGÅENDE ense om både filmens kvaliteter och skådespelarnas insatser när det gällde att skildra rallarlivet. En av dem var A Gunnar Bergman (AT).

”Man har inte förskönat mer än nödvändigt – lite djävligare hade nog rallarna det då de byggde norrländska tvärbanan, lite ogästvänligare var nog de ödebygder banan drogs genom. Men det är ändå inte många droppar romantisk sås man hällt över anrättningen. Och det ska såväl författarna som regissören Arne Mattsson och producenten SF hållas räkning för. Rallare är en fin och renhåri