Peter Nilsson styr sina ardennerhästar med små rörelser och de rör sig som balettdansöser när han får dem att flytta sig i sidled. På sin gård i Stöpafors brukar Peter sin jord och skog med gamla redskap som han ofta köper på auktioner för en spottstyver.
Text Torbjörn Österholm Foto Trons och Getty images
Solen skiner när Peter Nilsson, 55, spänner sina muskulösa ardennerhästar Greta och Petra för plogen. Det värmländska landskapet med Övre Fryken i bakgrunden är nästan smärtsamt vackert. Det händer att bilister från närliggande E45:an stannar till och tittar när Peter är i farten med hästarna. Kanske minns de nostalgiskt sin barndom på föräldrarnas småbruk eller när de åkte hölass med häst på somrarna hos far- eller morföräldrarna. Långt in på 60-talet var hästen fortfarande en viktig arbetskraft på landsbygden.
Peters plog är från 1940-talet och den köpte han för 25 kronor på en auktion.
– Med lite reparationer fungerar den skapligt, säger han och tittar på de raka fårorna. När jag är ute och kör med hästarna, oavsett vad vi gör – då mår jag så bra, det är något speciellt att jobba med hästar.
Peters gård är på sex hektar åker och 120 hektar skog. Den brukades en gång av hans farbror och här lärde sig Peter lantbrukets grunder som barn.
Gården är lite mer än en hobby, men Peter har också jobb som timanställd av andra skogsägare för uppdrag i skogen.
Hästarna är utmärkta på svårframkomliga och lösa vägar där de tunga skogsmaskinerna har svårt att ta sig fram. Peter visar hur han och hästen ”lunnar”, det vill säga kör fram timret en kort bit till vägen där en traktortransport kan ta vid.
– En traktor kan skada trädens rötter, säger Peter, det är mer ansvarsfullt och säkert med häst. Med varmare klimat kommer lösare, lerigare vägar och det kan betyda att hästen än en gång blir viktig i skogsbruket.
Han köper in unghästar och skolar in dem för jobbet på gården som i sanning är skiftande. Peter visar den snillrika och ovanliga potatissättaren av märket Bernhard från 1945 som han köpte i Ransäter. Ur ett magasin där man lägger i sättpotatisen matas knölarna via ett skålförsett band ner genom ett rör till jorden. En skåra har plöjts upp med en plog och via röret faller potatisen ner i fåran bakom plogen.
