Den 30 oktober är det 100 år sedan Hjalmar Bergman slog igenom med sin bok Markurells i Wadköping. En succéroman som både blivit dramatiserad och filmatiserad och är grund för ett friluftsmuseum i Örebro. Författarens privatliv var dock allt annat än lyckligt, och den enda som stod ut med hans egenheter var hustrun Stina. En kvinna som älskade honom in i döden.
Av K-G Mattsson Foto K-G Mattsson och avfotograferingar Hjalmar Bergmanmuseet i Wadköping
100 år sedan Bergman skrev Markurells i Wadköping
Hjalmar Bergmans liv var kantat av katastrofer. Mobbad i skolan, tungsint, drogmissbrukare och bisexuella snedprång vid sidan av sitt äktenskap. Ständigt på resa, aldrig riktigt nöjd där han befann sig. Det fanns egentligen bara en plats i tillvaron där hann fann frid. På sommarstället Segelholmen utanför Stockholm. Det var där han förlovade sig med sin Elsa Kristina, och det var där han skrev sin populäraste roman Markurells i Wadköping.
Den 19 september 1883 föddes Hjalmar Bergman som tredje barnet till bankkamrer Claes Bergman och Fredrique, född Elgerus. Han fick en ekonomiskt stabil uppväxt. Pappan var väl betrodd och satt med i olika bolagsstyrelser. God för en miljon och upphovsman till både pappersbruk och elektriska aktiebolag. En kraftfull man, som dock visade sig ha fått en vekling till son. Hjalmar var känslig, lekte helst med sina systrar och hängde sin mamma i kjolarna. Han var dessutom fet och klumpig och mobbades för detta i skolan. Ett utanförskap som han kom att minnas hela livet.
– Stort folk skrattade åt mig, barn förföljde mig, skrev han senare i ett brev.
PAPPAN SKÄMDES FÖR sin son. Ända tills Hjalmar började i gymnasiet och det visade sig att han var mycket begåvad. Han tog studenten med glans, föreläste i estetik och vistades med pappans hjälp ett år i Florens. Här upptäckte han sin författarådra och skrev passionspjäsen Maria, Jesu moder, men utan större genomslag. Hjalmar plågades av minnena från skolan. Kände sig ensam, blev deprimerad och fick ögonbesvär.
MAMMA FREDRIQUE SÅG till att han fick vila ut hos en bekant på Dalarö, hos teatermannen August Lindberg. Denne hade en sommarstuga på vackra Segelholmen, tillika två giftasvuxna döttrar. Den äldsta gillade inte vad hon fick se, skrattade åt Hjalmars uppenbarelse och tyckte
