”Som en strandfest där jag låg under stjärnhimlen och lyssnade på reggae”, så beskriver mamaprofilen och canceröverlevaren Natali Fikas, sin andra förlossning när hennes son kom till världen.
TEXT EMELIE LINDBLOM DALÉN FOTO PRIVAT
MAMA-BLOGGAREN NATALI FIKAS:
NÄR NATALI FIKAS var 28 år fick hon leukemi, och hon fick höra att hon antagligen aldrig skulle kunna få några biologiska barn. Mot alla odds har Natali nu blivit tvåbarnsmamma, och hennes förlossning är en sådan vi önskar att alla kunde få.
Grattis till ditt andra barn Natali! Hur mår du just nu?
– Jag mår toppen men det är väldigt mycket på en gång. Jag är så kär i min bebis som vill vara nära konstant, men jag vill även räcka till för Maika och försöker ratta en totalrenovering. Min kille har just börjat jobba igen på det hela. Det är lite fullt upp men jag är otroligt tacksam för allt!
Du skrev på Instagram att ni har haft en otroligt drömmig förlossning. Berätta från början! Hur började allt?
– Jag vaknade med värkar på morgonen och tog hela första stadiet hemma under dagen. Vi käkade kebab och strosade runt i Sundbyberg. Vi stannade upp vid värkarna och tog dom panna mot panna, vi måste sett helt tokiga ut.
Fint! När åkte ni in?
– När vi la oss på kvällen så stegrade smärtan och jag åkte in för att bli undersökt. Jag hade hört att andra förlossningen kunde gå snabbare.
Hur tacklade du värkarna?
– Helt ”by the book” och boken heter: Föda utan rädsla. Fille fanns där, pratade med mig genom varje värk, panna mot panna i kärlek och närvaro. Personalen blev sååå glada när dom såg hur vi tog oss igenom värkarbetet på sjukan. Min latensfas första gången jag födde var fyra dagar lång så vi har många timmars träning bakom oss.
Vilken ställning födde du i?
– Sittliggandes i badkar! Tycker den ställningen är så bra, man får bra överblick och är redo att ta emot barnet på sin bröstkorg så fort lilla är ute.
Var det någonting som överraskade dig under förlossningen?
– Att det var så få krystvärkar kanske? Det var bara tio minuter av den intensiva smärtan. Allt kändes så enkelt och kul? Åter igen: jag är så glad och tacksam över den känslan, och jag vet att inte alla får den upplevelsen.
Hur var första mötet med bebisen?
– Jag bara skrek rakt ut av lycka! Det kändes som att vinna på lotto för jag hade typ inte fattat att jag skulle få en till bebis? När jag var gravid gick livet i 180 och magen växte, men jag hann inte riktigt reflektera över denna graviditet och att det skulle bli ett barn. En s
