PFAS är en kemikaliegrupp som finns överallt, även i oss människor. Ett förbud har föreslagits, men ämnena kommer finnas kvar länge i vår miljö. Lär dig hur vi kan undvika dem – och varför.
AV SARA FRISK FOTO: TT, RICKARD KILSTRÖM/SU
P FAS, högfluorerade ämnen, är kemikalier som bland annat kan stöta bort fett, smuts och vatten. Det finns i dag omkring tio tusen olika varianter av PFAS, som kan finnas i bland annat köksredskap, funktionskläder, matförpackningar och skönhetsprodukter.
– Vi gillar ju den här typen av produkter, men får inte all information. Om riskerna framgick hade man nog tänkt ett extra varv, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk toxikologi vid Stockholms universitet.
Baksidan av de här åtråvärda tekniska egenskaperna är att kemikalierna som används för att åstadkomma dem inte bryts ner, annat än till andra PFAS. Det som släpps ut under produktion, användning och som avfall ansamlas i naturen, och når in i våra kroppar via dricksvatten, livsmedel och konsumentprodukter.
– Om vi fortsätter att pumpa ut tusentals ton i miljön varje år så kommer koncentrationerna att byggas upp, och vi kommer att se hälsoeffekter i högre grad.
STUDIER PÅ DJURoch människor har visat på kopplingar mellan exponering för vissa PFAS-ämnen och exempelvis leverskador, njurskador, högre blodfetter, tarmsjukdom, sköldkörtelproblem och påverkan på immunförsvaret samt fosters utveckling. Även en koppling med ökad risk för vissa cancersorter, som testikel- och njurcancer, har gjorts.
– Att få i sig PFAS innebär inga akuta risker. Det är den långsiktiga exponeringen under många år och att det stannar i våra kroppar som är oroande, säger Christina.
Man har redan sett konsekvenser. Ett svenskt exempel är att boende i Kallinge under många år fick i sig stora mängder PFAS via dricksvattnet. Boven var brandskum som läckt ut i vattnet under Försvarsmaktens övningar. Förra året meddelade Högsta domstolen att de höga halter PFAS som de boende fått i blodet kan anses vara en personskada.
2013, när föroreningen upptäcktes, undersökte våra reningsverk inte PFAS och det fanns inga gränsvärden för hur mycket dricksvattnet får innehålla. På senare tid har ett gränsvärde på 90 nanogram per liter satts, som från och med 2026 sänks till 4 nanogram per liter.
– På flera håll i Sverige är halterna högre än vad
