Kunskapen om hur kön och genus påverkar hälsan har ökat betydligt de senaste decennierna. Bestående förändringar börjar i regel i forskningen, där man nu satsar för att jämna ut orättvisor och kunskapsglapp.
Uppenbara fysiska och biologiska skillnader mellan könen har varit kända sedan länge och har också varit en orsak till att forskningen fokuserat mer på män än kvinnor. Särskilt hormonella skillnader, där menstruationscykeln och risken för påverkan på en eventuell graviditet har varit anledningen till att forskningen koncentrerats mer på männen historiskt. De har helt enkelt en jämnare hormonnivå som gör det lättare att både tolka och jämföra resultaten.
Men i nutid har det också dykt upp olikheter som inte tidigare varit kända. Som till exempel att mäns och kvinnors hjärtan ser olika ut, vilket i sin tur påverkar hur symtom på en infarkt yttrar sig. Under pandemin blev det också tydligt att covid-19 tog sig olika uttryck beroende på kön, där männen blev mer sjuka än kvinnorna.
Men även genus, alltså sociala och kulturella skillnader kopplat till kön, spelar in. Ett exempel är smärta, som både upplevs och beskrivs olika av män och kvinnor.
För pågående och kommande forskning ökar nu kraven på ett jämställt perspektiv. Från och med i år måste forskare som söker medel från Vetenskapsrådet, Sveriges största statliga forskningsfinansiär, redogöra för om köns- och genusperspektiv är relevanta i den planerade forskningen.
GOING-FWD är ett annat konkret exempel, det är ett pågående internationellt forskningsprojekt som undersöker betydelsen av könsskillnader vid hjärtkärlsjukdom, diabetes, kronisk
