32:9-bild och fler pixlar på bredden än en 4k-skärm. Det får du i Samungs spektakulära oled-skärm Odyssey Oled G9.
› Mattias Inghe mattias.inghe@foundryco.com ‹
Efter att ha sett Odyssey Oled G9 på CES i vintras så har det kliat i fingrarna att få tag på en att testa. Denna spektakulära böjda bredbildsskärm med hela 32:9 i bildformat, eller två vanliga 16:9-skärmar sida vid sida. Med färgstark och lätt böjd oledpanel, hög upplösning, hög bildfrekvens, och långt under millisekunden i responstid kändes det som en lysande spelupplevelse var inom räckhåll. I juni släpptes den för svenska konsumenter, och till slut lyckades jag få hem den, precis lagom till att jag även testade några biffiga gaming-pc att koppla upp den mot. Efter att ha berett plats på ett stort bord (mitt vanliga skrivbord var på tok för litet), skruvat ihop foten, vilket går att göra utan verktyg, och försiktigt lyft upp den på bordet så möts jag av dess välvda, nattsvarta rektangel med reflexminimerande yta. Skärmen står stadigt på en bred central fot, och framifrån syns bara en millimetertjock gråmatt metallram runtom. Baksidans välvda yta är riktigt snygg den också, och påslagen blir det rgb-kavalkad runt fästet till foten. Jag gillar inte riktigt placeringen av bildingångarna, vilka kan bli väldigt pilliga att få på plats. Skärmen går att höja en dryg decimeter och tilta bakåt, men går inte att justera på andra sätt. Pivot-funktion på en så här bred skärm hade varit vansinnigt häftigt, men så vågade har Samsung inte varit denna gång.
En svårslagen upplevelse
Var den värd väntan? Ja det tycker jag nog. Jag laddade upp med så många spektakulära spel med högt fokus på inlevelse som jag kunde komma på, och pressade RTX 4070-kortet i datorn till sitt yttersta för att rendera dem på skärmen i bästa kvalitet. Det är svårt att förneka att den extrema bredbilden inte ger effekt. Med FOV-inställningar rätt inställda i spelen och på rätt avstånd från skärmen, får jag ett synfält som ökar periferisynen och inlevelsen enormt. Det tog en del experimenterande och en del svindel-liknande åksjuka att få till vinklarna rätt. Men väl värt det när allt är anpassat helt rätt. Fiender som dyker upp i ögonvrån i Doom Eternal, och låter mig reagera snabbare än med en trängre (och långsammare) skärm. Ett helt synfält av landskap och miljöer som gör det enklare att navigera… eller helt sonika stanna till och insupa dystopiska atmosfären i Cyberpunk 2077 och kolla in en solnedgång eller låta blicken svepa över horisonten i Red Dead
