Hej gumman, hälsningar från paradiset, vi ses om en månad … kanske!

Jag är en mamma med två pojkar på 15 och 18 år. Den yngste bor hos mig på heltid, medan den andre bor hos mig varannan vecka. För dryga 1,5 år sedan fick min yngsta son sin ADHD-diagnos och samtidigt

Mina föräldrar gifte sig i början av 1930-talet. På tre år fick de två barn, Lars och Anna. Företaget pappa arbetade på gick i konkurs och han blev arbetslös. Han fick ta lite ströjobb som dök upp. De

När jag träffade Hans hade hans dotter Nicolina precis flyttat ihop med sin pojkvän David. Mitt första intryck av henne var gott och vi fann varandra direkt. Efter att jag och Hans hållit ihop ett år

Karina körde allt långsammare och sökte med blicken i omgivningen. – Det måste vara här nånstans. Läs en gång till. Hennes syster Anita läste högt ur tidningsartikeln: – ”Åk mot Sköntorp och sväng hög

Min barndom var full av oro och otrygghet, jag kände mig varken värdesatt eller älskad. I de termerna tänkte jag förstås inte då, för sådana ord använder inte barn. Det är något jag insett som vuxen.

Vårljuset var obarmhärtigt och fönstren i väntrummet behövde verkligen putsas. Men sådant hade väl ingen tid med numera. Eva suckade och slog sig ner på soffan. Efter mycket tjat hade hon äntligen fåt