Välkommen till

Internationella kvinnodagen passerade en fredag i mars. Den förde inte mycket väsen av sig, vilket fick mig att fundera. I Dagens Nyheter läser jag en mycket bra krönika av Katrine Kielos-Marçal, som gör mig uppmärksammad på det nya kvinnoidealet ”soft girls”. Mjuka kvinnor som helst vill gå på pilatesträning, ”bara vara” och ägna livet åt sin feminina energi snarare än arbete – eller kamp för rättvisa löner eller pensioner. Kanske är det inte så konstigt, resonerar Kielos-Marçal, bland annat med hänvisning till att lönegapet mellan män och kvinnor tycks öka. Kanske känns kamp för rättvisa som att slå pannan i en kall kakelvägg, och man orkar inte riktigt? Men så påminner hon om denna möjligen tråkiga, men inte desto mindre relevanta fråga om pengar och självständighet. ”Fuck offkapital”. Att kunna skiljas. Att tjäna ihop till en pension som gör de sista tjugo åren i livet lustfyllda.

Min mormor hade inget av det. Hon började lönearbeta när hon var drygt 60, på Kvänums trikåfabrik, och för första gången i livet tjänade hon egna pengar. Det gjorde hon under några år, innan hon blev sjuk och dog tidigt. Jag kan ju inte veta ifall hon hade haft ett bättre liv om hon hade kommit ut på arbetsmarknaden tidigare. Men jag tror det. Något jag vet är att alla kvinnor som gått före mig, och oss, som kämpat för barnomsorg och rätten att arbeta heltid. Att det var ett hårt och svårt arbete. Att det var normbrytande. Och att det var livsviktigt!

Själv kom jag, som är född 1965, till ett dukat bord, att arbeta heltid var en självklarhet, fantastiska, kommunala förskolor likaså. Jag har jobbat mycket för att ha råd med barnens gympaskor, begagnade cyklar och ett blygsamt sommarställe. Jag har jobbat mycket – för min egen skull. För att hemmalivet för kvinnor, precis som för män, är trångt, och hur ljuvligt det än är att ta hand om sina barn, så har de allra flesta av oss behov av annan påfyllning. Finns det något i mitt yrkesliv som varit för ”sakens skull”? Ja, självklart. Att jag har velat visa mina döttrar och söner att mammor har jobb som får ta tid och utrymme. Mammor har jobb som gör att man delar på föräldraledighet och kör ”varannan papporna” på föräldramöten och utvecklingssamtal. Hjälps åt. Det har inte kostat mig mer än att andra föräldrar tyckt att min dåvarande man var en så ”engagerad pappa”, vilket han v