● Psykoterapeuten Per Naroskin, 64, svarar på M-läsarnas frågor om relationer. ● Han är också radiospanare, författare och föreläsare. ● Per har två söner och är särbo med Sissela Kyle.
Ska jag berätta för barnen om hur deras pappa varit?
FRÅGA Hur mycket ska man berätta för vuxna barn? Jag skilde mig från mina tre barns pappa när de var små. Han lämnade mig och blev ihop med sin ungdomskärlek. Jag sörjde, men okej, jag kom igenom det – så kan livet vara. Men problemen började där – jag ville på grund av skuldkänslor mot barnen för att vi är skilda ha det tryggt runt dem. Ge dem föräldrar som är vänliga mot varandra. Så har det varit mestadels. Men – han är lynnig, inte mot sina barn, men mot mig, sin exfru. Då och då har han brutit. Han har vrålat i luren. Men sedan har det varit lugnt och trevligt mellan varven och vi har ätit trevliga middagar med barnen – sådant jag tänkt att de lagrar i sina minnen. Jag har sagt till honom i luren ”Det är inte okej” men bitit ihop och fokuserat på att ha det bra när vi ses med barnen, för deras skull – och för min egen sinnesro. Han har inte ens behövt be om ursäkt, barnen har ju inte hört våra gräl, de har gått över och jag har tänkt – varför bekymra dem med det? Grälen gick ju ändå över. Men nu är alla tre 20-plus och jag undrar om jag gjort fel? Om barnen kanske ändå känt att deras mamma är för snäll, undfallande – för att inte oroa dem? Hade den här mannen varit vem som helst, så hade jag skällt ut honom, men jag har stått ut med mycket för att han är deras far.
Maria Magdalena
PER Du har tagit på dig så mycket av ansvaret för såväl skilsmässan som tiden efter den. Jag lägger märke till att du skriver ”jag skilde mig” fast det var han som lämnade dig för att bli tillsammans med sin ungdomskärlek. Det är också du som hyfsat till umgänget med din exman för att barnen ska märka så lite som möjligt. Det är svårt att svara generellt på hur mycket man ska inviga sina barn i sina svårigheter med den andra föräldern. Det man ska undvika i det längsta är förstås att försätta sina barn i en lojalitetskonflikt och att svartmåla den andra föräldern. I ditt fall verkar inte det vara någon risk; du vinnlägger dig tvärtom snarare för mycket om att skyla över hans brister. Barn kan vara mycket olika i fråga om hur mycket de bryr sig, vilka stämningar de uppfattat och vad för slags information de vill ha. Det bästa du kan göra är att pej
