● Psykoterapeuten Per Naroskin, 63, svarar på M-läsarnas frågor om relationer.● Han är också radiospanare, författare och föreläsare.● Per har två söner och är särbo med Sissela Kyle.
Mina väninnor har blivit så distanserade
FRÅGA Jag har i mitt väninnegäng märkt en konstig stämning mot mig de senaste två månaderna. Det är främst två vänner som tystnar när jag uttalat mig, och inte möter min blick och bekräftar, som jag är van vid. Jag känner mig osynlig. Jag börjar få för mig att de pratar illa om mig när jag inte är med eftersom de blivit så distanserade. Min man säger att jag inte kan styra vad folk tycker eller säger om mig, och det bara är att acceptera det och göra sitt. Men jag mår ju dåligt av det här, av mina känslor – jag vill få visshet, OM det är så att de pratar om mig (vilket jag tror, min intuition är god) men är också rädd att uppfattas som neurotisk. Vad tycker du att jag ska göra?
Birgith
PER Hej Birgith, Det är mycket obehagligt att utsättas för den sortens bortvändhet och tystnad som du beskriver. Osynliggörande är en grym form av utfrysning. Ändå är den ofta använd, inte minst i tjejgrupper. En anledning till att den är så effektiv är att det är svårt att bevisa vad som sker eftersom det egentligen är vad de inte gör som är problemet. Det blir därför så enkelt för dem att neka till att ha gjort något fel och att istället bolla tillbaka till den som känner sig utsatt. Du skriver att du är rädd för att uppfattas som ”neurotisk”. Om de skulle säga det, så är det ett typiskt exempel på hur det här fungerar: Genom att lägga det på dig slipper de undan själva. Nu är det inte alls säkert att du skulle få den reaktionen men det är klokt att vara beredd på att risken finns. Du litar på din intuition och den är en viktig tillgång. Kom bara ihåg att din intuition främst gäller det du ser och känner när du möter dem, inte att de kanske pratar bakom din rygg. Den misstanken är än så länge bara ett antagande och en farhåga.
Om det här är något som börjat först nu så låter det som att det hänt något som förklarar deras förändrade beteende. Vad skulle det i så fall kunna vara? På ett sätt har din man rätt i att man inte kan styra vad andra tycker om en själv. Han kanske har lättare att strunta i andras uppfattningar än vad du har. Om det vore ett par avlägsna bekanta skulle du antagligen klara av att rycka på axlarna. Men som jag förstått det så är det här personer du umgås
