Mitt barn hittar ingen att älska

RELATIONER

● Denise, 63, är en av dem som oroar sig. Hennes mellanbarn, sonen Lucas, 37, har så vitt Denise vet aldrig haft fast sällskap. Lucas har bra jobb, egen lägenhet och många vänner.

Han har aldrig sagt att han lider av sin singelstatus.

Men Denise oroar sig ändå.

Umgänget, som Denise kan följa på sociala medier, känns så ytligt, tycker hon.

– Det är bara en massa fester, alkohol och resor.

Är han verkligen så lycklig som han ser ut?

Varför kan han aldrig träffa någon, en tjej eller en kille, undrar Denise. Han är ju snart 40!

– Ett förhållande har ju en lugnande och en ankrande effekt, säger hon. Det är en naturlig utveckling, ett steg framåt.

Denise och sonen heter egentligen något annat. För att inte hänga ut sitt barn och eventuellt göra situationen värre har hon, liksom de andra mammorna som M-magasin intervjuat för den här artikeln, valt att berätta anonymt.

Och det är inte svårt att hitta 60-plusmammor som oroar sig för sina barn som vid 28, 32 eller 40 fortfarande inte ”hittat någon”.

– Det är snarare det ständigt återkommande samtalsämnet, som en av mammorna anförtror.

Självklart vill man att ens barn ska vara älskat och bekräftat och inte känna sig ensamt. Att ständigt vara omgiven av en massa vänner kan ju vara roligt, men det är ju inte samma sak som en partner; en person man delar livet med, som stöttar en i vått och torrt, som stannar när vännerna går hem.

Och när det vuxna barnet är och förblir solo, och åren rullar på, oroar man sig, så klart.

– Att oroa sig för sitt barn är helt normalt, säger KatarinaLaundy, legitimerad psykolog som forskar vid Sahlgrenska akademin i Göteborg på metoder för att öka psykisk motståndskraft hos barn och unga med lindrig psykisk ohälsa men i sin praktik också arbetar med vuxna.

Oro är en av våra grundkänslor, förklarar hon. Och liksom många andra känslor är den biologiskt betingad.

– Vi är helt enkelt hopskruvade så, säger Katarina.

Att vilja se sitt barn i ett