Bokaktuella Per Wästberg, 90, har haft fyra stora kärlekar genom livet. Den fjärde, Sofia, lever han med. Han ångrar otroheterna. – Jag har inte lämnat de andra på grund av trötthet eller konflikt utan för att jag haft ett ofattbart möte med en annan kvinna. Här berättar han om synen på livet, passionen och ilskan över den bortgångna dotterns självbiografiska bok om uppväxten.
Av Kerstin Särneö Foto TT
MÅNADENS FÖRFATTARE
● Det pojkaktiga finns kvar hos mannen som öppnar dörren och hälsar välkommen. Per Wästberg må ha fyllt 90, gången är lite stappligt försiktig och bakom varje öra sitter en hörapparat. Men ögonen bär inte spår av åren: De är klara, nyfikna och väjer inte undan. Inne i det stora ljusa rummet, där till och med det gamla trägolvet är vitmålat, blir han glad över frågor om konsten på väggarna, pekar och berättar. Mycket är Stockholmsmotiv och i ett hörn hänger två mindre verk med litterär bäring: Dels en tavla som Harry Martinson målade till Ivar Lo-Johansson, dels en målning av Pers författarvän Lars Gustafsson från 1993.
Rummet andas värme, kultur och ett långt liv. Bland bokhögarna på det runda soffbordet ligger Per Wästbergs bok Tidvatten, nyligen kommen från tryckpressarna.
– Precis som på omslagsbilden är ju tidvatten något som sköljer över ens fotspår i sanden och sedan är de borta, säger Per Wästberg. Jag har skrivit boken utifrån insikten om tidens begränsningar och slut, att man måste ta vara på de år, eller dagar, som återstår.
Tänker du sluta skriva nu?
– Nej, men jag har i boken försökt sammanfatta några erfarenheter ur livet, om det som varit väsentligt för mig. Kärlek, läsande, skrivande, kanske också resande.
Nyss fyllda 90 år har de oåterkalleliga förlusterna återkommit som vågrörelser i Per Wästbergs liv. Veckan efter att vi träffas är det begravning av hans elva år yngre bror, journalisten Olle Wästberg. I april 2022 dog hans dotter, författaren Johanna Ekström, bara 51 år gammal. Deras relation var kärleksfull men inte alltid enkel. Johanna Ekström skrev 2012 den självbiografiska Om man håller sig i solen, där hon skildrade sin uppväxt med författarföräldrarna Per Wästberg och Margareta Ekström.
– Då hade vi vår enda ordentliga konflikt och pratade inte med varandra på ett år, berättar Per. Hon gav en väldigt negativ bild av sin uppväxt och jag kände inte alls igen mig. Även om jag vet vilken frihet en författare har, och att barn kan uppleva sin uppväxt helt annorl
