I dagarna är det premiär på en dansföreställning där alla på scen är amatörer - och mellan 65 och 85 år. – Mina dansare åldras liksom inte, utan tvärtom!, säger koreografen Charlotta Öfverholm.
Av Maggan Hägglund Foto Fabian Kriese
LET´S DANCE!
● Det började egentligen med att Charlotta Öfverholm visste att hon tänkte då inte sluta dansa.
– Vid institutioner, de enda jobben där en dansare får rimligt betalt, måste man sluta när man fyllt 42, säger Charlotta.
Men för henne vore det som att sluta leva.
Hon fortsatte dansa och när hon själv fyllde 50 och hennes produktionsbolag Jus de la vie fyllde 20 skapade hon en festival för att hylla dem hon arbetat med under sin långa karriär och som fortfarande stod på scen – Fucking burn it.
Och i dokumentärfilmen Dance or die om Charlotta beskriver kolleger och vänner henne nästan genomgående som – ett litet (jo, hon är rätt kort) knippe av muskler, energi och glädje.
Det ena gav det andra och plötsligt hade hon bland alla sina andra projekt lanserat Age on stage som hyllar den mogna dansaren som utan tvekan dansar förbi 42-årsstrecket och hon var dessutom i full färd med att uppfinna något alldeles nytt:
– Jag lanserade workshoppar för folk över 65, som inte alls hade någon vana att dansa. Jag var lite nervös, då jag inte riktigt visste vad jag hade att ge den här gruppen. Och deltagarna var nervösa. Men det blev fulltecknat direkt.
Men kan man verkligen börja dansa när man är snart 70? Krävs det inte att man börjar när man är sju år och tränar sin kropp stenhårt med barr, plié och tåspetsskor?
– Såklart du kan börja vid 70. Du kan börja dansa när du är 80! Det handlar inte om hur du ser ut, det är fantastiskt med alla olika kroppar som dansar. Och man kan alltid anpassa dansen, du kan sitta på en stol ibland om du behöver, säger Charlotta och skrattar. Hon skrattar ofta.
– Men det är såklart en stor skillnad mellan proffsdansare och att alla kan lära sig dansa, säger hon.
En av deltagarna i hennes nya föreställning är rullstolsburen, andra har sina stela leder, slitna ryggar och värkande knän, men som de dansar!
Det handlar inte om piruetter, hopp och lyft. Det handlar om total ärlighet och att lära sig använda
