● Birgitta Piper, 76, är ekonomijournalist, krönikör och debattör. ● I M svarar hon på era privat- och familjeekonomiska dilemman. ● Birgitta är bosatt vid en vacker sjö i Skåne.
Jag behöll barnens del av testamentet – var det fel av mig?
FRÅGA Min man och jag ägde en fastighet på landsbygden. Han blev sjuk och jag blev anhörigvårdare, kommunen räknade med hjälp över 70 timmar per vecka men kunde bara betala för 20. Det innebar att jag måste jobba halvtid (städjobb för att kunna anpassa arbetstiden).
Min man hade enskild firma och hade haft några goda år och blivit rådd att lägga upp i fonder så att han kunde betala skatt på detta under sju år. ”Skatteskulden” uppgick till runt 370 000. Första året som sjuk började återbetalningen. Vi hade gått i personlig konkurs om jag inte löst problemet genom att bland annat ta en valpkull två år i rad (sov vissa tider bara 3–4 timmar per natt för att hinna med allt). Därefter gick jag i pension så jag kunde både jobba och få pension och efter de sju åren, lägga ner firman och vi fick bo kvar. Efter nio år dog min man och jag sålde fastigheten och efter skatt, inbetalning av lån och omkostnader blev det en vinst på drygt 500 000. Vi har två gemensamma barn. Eftersom jag tagit ut pension i förtid så blev min pension ännu lägre (fick ut cirka 9 000 kronor per månad efter skatt) så därför ”delade jag inte ut” något arv till mina barn. Om jag inte slitit så mycket hade vi varit tvungna att sälja huset tidigare och därmed fått mycket mindre betalt för det. Jag visste att det skulle bli kärvt som pensionär vilket mycket riktigt stämmer, så jag tänker att jag faktiskt jobbat ihop de pengarna själv. Dessutom tjänar mina barn relativt bra, minst tre gånger så mycket som jag får ut av min pension. Det kommer inte att bli särskilt mycket kvar till mina barn när jag dör trots att jag snålar. Denna ”buffert” används bara vid exceptionella händelser. Har jag gjort fel? Min oro att jag tänker fel är olustig så jag mår dåligt över detta. Min dotter har sagt att hon tycker att jag gjort helt rätt. Min son har inte sagt något över huvud taget.
Lena
BIRGITTA Vad du delar med dig av är en berättelse om ett imponerande kvinnoliv. Värd all beundran. I lojal tvåsamhet där du mot alla odds, tack vare egna uppoffringar och gedigna arbetsinsatser till slut åstadkommit ett överlevnadskapital som tillskott till din lilla låga pension.
Vad du däremot INTE sk
