Hon levde gott när hon var gift. Men när Ann-Christine Johnsson blev änka rasade hennes ekonomi. Ofta lagar hon soppa av några morötter till kvällsmat. Till skillnad från andra som blivit fattigpensionärer, vill hon inte skämmas över sin situation, utan tvärtom sätta strålkastarljus på den. – Politikerna i Sverige behöver vakna upp och inse hur tufft många av oss äldre har det, säger Ann-Christine.
Av Marianne Westerlund Foto Helene Linsjö
Familj: Fyra vuxna barn, ett barnbarn.
Ålder: 70.
● Överallt läser vi om stigande inflation och räntor, om människor som hamnar i skuld, och om galopperande priser som slår allt hårdare mot de tunnaste plånböckerna. Verkligheten för många, inte minst de äldre, är hård idag. I Sverige lever var femte pensionär under fattigdomsgränsen och speciellt drabbade är kvinnor. Ann-Christine Johnsson i Förslöv är en av alla dem som tvingas leva på marginalen.
Hon har varit sjukpensionär i många år, men aldrig har tillvaron varit så tuff som nu. I slutet av månaden består hennes kvällsmat ofta av en tallrik havregrynsgröt eller en soppa hon kokar av några morötter.
– Men det händer också att jag får gå och lägga mig hungrig, berättar hon. Jag tycker det är hög tid att politiker och makthavare vaknar upp och inser hur många av oss pensionärer har det i dagens Sverige. Prishöjningarna drabbar oss hårt och vi kläms från flera håll. Matpriser, elkostnader, hemtjänst. Är det rimligt att behöva ha det så på ålderns höst?
Tills Ann-Christine var 45 år gammal levde hon ett helt vanligt liv utan större ekonomiska bekymmer. Hon arbetade heltid på fabrik, var gift och hade tre små barn.
Så kom den där sommardagen när några jordbrukande vänner frågade om hon inte kunde hjälpa till att köra in hö. Hon stod uppe på skrindan när hon kände lasset kränga till inunder sig, tappade balansen och föll baklänges rätt ner i backen. På några sekunder ändrades livet.
– Jag slog mig så illa att jag fick en spricka i ryggen. Efter olyckan fick jag svårt att gå och hade ständigt värk.Att gå tillbaka till jobbet var inte att tänka på.
Ett par år senare skildes hon och hennes dåvarande make, men bara några år därefter träffade hon sitt livs kärlek, Berne.
– Både jag och mina barn älskade Berne. Han var en underbar man, och så länge vi var två som delade på ekonomin hade vi det gott ställt, trots att jag var sjukpensionär.
De fick tio fina år tillsammans innan Berne började känna si
