Den där färgen på höstlöv, Paul Simons röst på nya låtarna, krispigheten i luften så här års ... Oavsett var du hittar din ”ååå-känsla” i vardagen är det inte bara en känsla – det är rena frisk-kuren. Vår skribent Maggan Hägglund tipsar om att möta varje dag med en plan, för träning, jobb, måltider, vila - och förundran.
Av Maggan Hägglund Foto Istock
Höstkraft
● Du står där med uppspärrade ögon, öppen mun och drar efter andan. ”Förundran är ’å fan’, upphöjt till tusen”, skrev Bodil Malmsten en gång. Förundran vidgar våra själar, får tiden att stå stilla och gör oss gott.
Det är som att plötsligt stiga in under valv av höga trädkronor och andas fritt efter att, utan att tänka på det, ha hukat över småttigheter i ett mentalt trångt och lite unket källarrum.
Så känns förundran.
Vi ler inte. Det är inte småmys utan något stort och mystiskt. Världen vidgar sig och vi står där små, häpna och lite tagna.
Det är som att med skoskav gå runt en bergknalle, tänka mest på skavsår och plötsligt ha hela kalfjället för sig själv, bara himmel och fjäll och tystnad.
Så känns förundran.
Du ingår ju i detta landskap, du är en del av det mäktiga. Du är mer än dig själv. Plötsligt faller ego-gränsen och du är där, delaktig i något utanför dig själv.
Det är som när ett mycket litet barn möter en mycket gammal människa och de ser in i varandras ögon och du står vid sidan och inser att här knyts en kontakt på urgamla djup.
Så känns förundran.
Man kan bli religiös för mindre. Och vissa blir det.
På senare år har forskare över hela världen börjat studera det där med förundran. Vad är det som händer i oss när vi plötsligt stannar upp och genomfars av en ... ja, vad är det? En djup glädje, en hisnande känsla av liv, en vördnad.
Vi famlar efter det där stora, som är för stort för våra ord, som vi känner men inte kan formulera.
Vissa har en naturlig fallenhet för det. Poeter och barn med stor fantasi till exempel. Som böckernas Anne på Grönkulla, barnhemsbarnet som sätter stora, skimrande förundransord på vardagligheterna. Ta första dagen på nya ön när hon ser skimrande vatten och andlöst frågar vad den underbara sjön har för namn.
”BARRYS GÖL”, blev det prosaiska svaret från lantbrukaren Matthew. Men Anne med öppen mun och stora ögon ser något annat:
”Usch, ett sånt fult namn. Jag ska kalla den – låt mig se – Mörka speglande vågen. [...] Det är så vackert s
