Systerskapets LEK & LUST
Bara tre år skiljer dem åt, och systrarna Jessica och Rebecca var i många år tajta. Men efter 60 började de glida isär. Sorg och skuggor från förr kom upp till ytan. Nu har de dock hittat ett sätt att umgås. Syrrorna leker – som när de var små!
Av Karin Tufvesson Foto Charlotte Berglin
● Tänker du att andra syskon i din ålder verkar ha det så enkelt och kärleksfullt ihop? Att det bara är du som irriterar dig på din syster eller bror?
Eller att det måste vara fel på dig om du fortsatt har en kamp med ett eller flera syskon – trots att ni passerat 60-strecket och kallas mogna.
Så tänker INTE systrarna Jessica Cato och Rebecca Lundh.
De är överens om att deras förhållande efter 60 blivit mer komplicerat än förr.
Just nu är de mitt i en kamp som av dem kallas ”både vacker, viktig och svår”.
– Vi är inte ensamma om det här, eftersom vi människor är rätt lika. Men det krävs mod att våga benämna det, säger de.
Kanske är det just 60-plusåldern som ställer till det?
De har en bakgrund som entreprenör respektive konstnär i Göteborg, är uppvuxna i samma skådespelarfamilj, med tre år emellan. Både storasyster Jessica och lillasyster Rebecca, har efter 60 börjat jobba extra i vården, nästan heltid, på var sin arbetsplats.
Samtidigt har de, de som länge var så tajta, kommit allt längre ifrån varandra.
Sorg och skav från förr har kommit upp till ytan mer och mer. Nu handlar det om de givna rollerna som ifrågasätts – lillasyster och storasyster – som de vill ta sig ur.
Hoppet finns att komma närmare varandra genom det. Det är vackert att vi kämpar för kärlekens skull, förklarar de enigt. Enkelt är det däremot inte. Med den så kallade ”tantleken” och ny självreflektion hoppas Jessica och Rebecca hitta mer glädje och börja bryta gamla mönster.
Kanske kan de med sin ärlighet locka fler jämnåriga att våga prata om hur de verkligen har det som syskon?
– Andra kan undra varför vi, som är uppåt 70, håller på som vi gör, med vår relation och det vi kallar vår lek, säger Rebecca. Men för oss är det viktigt att försöka hitta det som är vårt, utanför våra syskonroller. På senare år har jag velat utmana mig själv, bryta gamla mönster de åren jag har kvar.
För henne och storasyster Jessica är systerskapet nu både tryggt och otryggt.
Är det fortsatt Jessica som tar över och säger till Rebecca vad hon ska göra, inte litar på henne, omedvetet visar irritation? Är det Rebecca som reagerar extra starkt
