SCAN HAR TAGIT SIG EN NÄRMARE TITT PÅ VÅRT JULFIRANDE, BÅDE BAKÅT OCH FRAMÅT, TILLSAMMANS MED TRENDSPANAREN LENNART WALLANDER FRÅN FOOD & FRIENDS.
Ursprungligen var julafton det som inledde själva julfirandet, men trenden går mot allt tidigare starter. Nu är julafton närmast crescendot på flera veckor, ja månader, av uppbyggnad. Denna glidning har skett ända sedan 1800-talets slut då det kommersiella tog över julen i större utsträckning. Det sprids till och med ett begrepp som heter ”Novendt”, vilket är den första söndagen i november. Då är det ”tillåtet” att börja fira jul och härligt är väl det.
I Sverige, där vi är kulinariskt öppna mot omvärlden, har julmaten en viktig roll i att uttrycka vår svenska tillhörighet och ursprung. I mer traditionella länder uttrycker man detta dagligen, men i Sverige är det just vid julen vi blickar bakåt. Därför måste vår julmat upprepas varje år. Julen handlar om gemenskap och om att längta hem till vårt svenska ursprung, hem till stugan. Det är därför vi månar om de som får fira jul ensamma. Att vara ensam på nyårsafton är betydligt mindre hjärteknipande.
Med industrialismens frammarsch växte en ny typ av jul fram då det kom att handla mer om varor som vi ”behövde” för att skapa stämning. Julen har alltmer kommit att handla om att pynta hemmet, det är hemmets egen maskerad. I år kommer det bli en mörkare jul då extravaganta ljusdisplayer på husfasaden får stå tillbaka för att ge plats för de dyra elräkningarna.
Julbordet
Julbordet har sitt ursprung i två jultraditioner. Borgerlighetens julmiddag, som bestod av fem rätter – smörgåsbord, soppa, fiskrätt, stek och efterrätt. Samt bondeklassens brännvinsbord som var mer av en buffé av mat såsom korv, köttbullar och potatis. Dessa slogs ihop under Nationalromantiken vid sekelskiftet 1900.
På 1970 talet togs de sista resterna av tre-rätters middag bort och allt blev i 68-rörelsens anda en enda stor buffé. I och med detta avdramatiserades maten och man flyttade julbordet ut från matsalen och
in till köket där man fick ta mat i flera turer. Därmed tappade paradpjäserna på julbordet sin betydelse och grishuvudet med äpplet försvann. Julbordet innehåller dock fortfarande mycket kött, ursprungligen som ett tecken på lyx. En julskinka på varje bord stod det dock först runt 1975. Innan dess var det för dyrt för gemene man. Om man inte hade råd åt man bland annat mansylta, grisfötter och aladåber.
Idag är julbordet ofta ett knytkalas, där alla deltagare tar med sig ingredienser.
