”det är en ynnest att få leva här”

REDAN PÅ VÄGEN TILL STENSJÖ BY börjar en resa tillbaka till ett Sverige som fanns förr. När asfalten tar slut och ersätts av grusväg dyker välbyggda gärdsgårdar upp som ramar in åkrar, ängar och hagar. Vägen kantas av ett blommande landskap som skapats av människa och mule under århundraden. Väl framme i Stensjö by möts vi av ett gäng livliga grisar som bökar runt i en lerig jordplätt i utkanten av byn. Förutom grisarnas grymtande och några enstaka lövsångare som sjunger i skogsdungen intill är det helt tyst när vi vandrar längs bygatan.

Sedan 2020 är Stensjö by ett kulturreservat. Husen är från 1700- och 1800-talen och till skillnad från de flesta andra byar har det inte skett något laga skifte här. Bönderna motsatte sig förändringen, vilket gör att byn fortfarande ser ut som den gjorde när husen byggdes. Mitt i byn ligger rödmålade ladugårdar och uthus. Timmerstockarna som de är byggda av är breda och på taken ligger träspån som grånat av väder och vind. Bredvid ladugårdarna ligger boningshusen i en klunga. Även de är rödmålade med vita knutar och ockragula dörrar. Mellan husen sträcker sig gamla, knotiga äppelträd som snart ska slå ut i full blom.

På andra sidan grusvägen jobbar Frida Perssonmed att rensa ogräs i en av byns kålgårdar, en gammal benämning på ett inhägnat grönsaksland. I jordbäddarna börjar lök, grönkål och bönor bryta upp ur marken. Frida är anställd som trädgårdsmästare här i Stensjö by och inne på sin femte odlingssäsong.

– Min sambo Nicklas och jag kom hit för fyra år sedan när de sökte en trädgårdsmästare i Stensjö by. Jag har en antikvarisk och kulturhistorisk inriktning och ville hitta en arbetsplats där jag fick användning för detta. Genom trädgårdarna här får jag dessutom bidra till att lyfta fram böndernas historia, som ofta är ganska dåligt dokumenterad. Jag är själv uppvuxen på landsbygden och mitt hjärta klappar lite extra för relationen mellan människa och natur.

Byggnader och marker i Stensjö b