När Sofie och Johannes Redegard flyttade till småländska Hamneda förvandlade de byns gamla prästgård till ett socialt och ombonat hem åt sig och sina barn. Med varsamma renoveringar och en kärlek till detaljer har paret skapat en unik atmosfär där 1800-talets arkitektur möter klassiskt möbelhantverk och modern design.
AV JOHANNA FLYCKT GASHI FOTO CARINA OLANDER
ETT GAMMALT HUS PÅ LANDET med charmig karaktär och gott om plats för tre lekande barn. Det var vad makarna Sofieoch Johannes Redegard var på jakt efter för åtta år sedan.
– Vi har alltid velat bo på landet eftersom vi själva är uppväxta så. Huset fick gärna vara ett renoveringsobjekt, så att vi fick välja hur vi ville ha det, säger Sofie, som tar emot oss på den nykrattade gårdsplanen framför familjens gamla prästgård i Hamneda.
Sofie har sina rötter i en by i närheten. Hon och Johannes träffades i Lund där Sofie pluggade till förskollärare och Johannes till lärare. Några år senare, efter att de bildat familj, flyttade de till Sofies hemtrakter i Småland där de hyrde ett hus i Hamneda.
– Vi såg en stor fördel med att bosätta oss nära mina föräldrar, de har hjälpt oss mycket och är ofta barnvakt, säger Sofie.
Familjen trivdes i byn men Sofie och Johannes bar fortfarande på drömmen om ett eget hus. Eftersom Redegards är medlemmar i byns församling fick de tidigt nys om att prästen hade flyttat ut och att prästgården skulle säljas.
– Jag hade inte tänkt så mycket på huset tidigare eftersom jag drömde om ett gammalt hus. Prästgården hade renoverats under årens lopp och utvändigt såg den ganska modern ut. Men när vi fick komma in i huset på visningen såg vi potentialen. Charmen från byggåret 1886 fanns kvar, även om det var väldigt mycket att göra, säger Sofie.
Att renoveringsbehovet i huset var stort bidrog möjligen till att det inte blev någon budgivning, trots att det var flera familjer på visningen. Till Sofies och Johannes stora glädje blev det de som fick köpa det gamla huset, som ligger fint på en höjd med baksidan mot skogen. Det perfekta läget för familjen Redegard, förklarar Sofie:
– Det är tryggt och lugnt i vår lilla by. Här hälsar man på alla man möter och stannar gärna upp och pratar lite. Det är fin gemenskap mellan grannarna. Och barnen har nära till både skola och kompisar, säger Sofie, och fortsätter:
– Vi gillade också att det var ett stort hus på 200 kvadrat där barnen har gott om plats a
