Kring förra sekelskiftet gjordes flera försök att stärka svensk textil- och hantverkstradition. Föreningar som Handarbetets Vänner och Svensk Hemslöjd arbetade för att höja den konstnärliga kvaliteten. I början av 1900-talet tog en grupp kvinnor täten för utvecklingen.
AV HELENA NILSSON
VID MITTEN AV 1800-TALET gjorde industrialismen sitt intåg i Sverige. Flera nya uppfinningar bidrog till att mekanisera textiltillverkningen som fram till dess hade skett mest i hemmen. Massproduktionen ledde visserligen till sjunkande priser – något som innebar att hemtextilier som gardiner och dukar började användas mer i de svenska hemmen – men samtidigt höjdes flera varnande röster för den textila hemslöjdens förfall. Hemslöjdsrörelsen, och de nya föreningarna som bildades kring förra sekelskiftet, ville bidra till att bevara teknik- och material kunnandet och utveckla textilkonsten. En av de tidigaste föreningarna var Handarbetets Vänner, som grundades redan 1874 på initiativ av Sophie Adlersparre(1823–1895). Syftet med den var att ge kvinnor en möjlighet till egen försörjning och höja det kvinnliga hantverkets status. En viktig del av arbetet bestod i att undervisa och under 1880-talet började man bedriva utbildning i sömnad och vävning.
En av eleverna vid Handarbetets Vänners skola var Lilli Zickerman, apotekardotter från Skövde. 1897 visade hon upp sina broderier på Allmänna konst- och industriutställningen på Djurgården i Stockholm. Och när hon såg de andra utställarnas alster slogs hon av hur känslan för mönster och kvalitet verkade ha försämrats i den nyare slöjden. Där och då föddes idén till Svensk Hemslöjd (FSH). Den grundades 1899 och enligt stadgarna skulle den ”främja svensk hemslöjd, företrädesvis den konstnärliga”.
Tanken var att återställa den konstnärliga kvaliteten i svensk hemslöjd genom att bli en mellanhand mellan slöjdare och kunder. På så sätt skulle man kunna säkerställa produkternas kvalitet och estetiska nivå. Föreningens arbete spände över flera olika hantverk, men stort fokus lades på det textila, som broderi och vävning, ett område där kvinnor fick ta stor plats. Vävning hade vid slutet av 1800-talet dessutom blivit modernt och flera vävateljéer och utbildningar startade.
Svensk Hemslöjd öppnade en butik i Stockholm där slöjdare kunde få sina alster sålda, och på flera platser i landet fanns inlämningsställe
