Välordnat närmast huset och vildvuxet i kanterna. Trädgården runt den gamla skolan i Stora Harrie har en alldeles speciell estetik. Bakom vindskyddande häckar har trädgårdsdesignern Sara Hall skapat en blomstrande oas på den gamla skolgården med såväl prunkande perennrabatter som köksträdgård.
AV PETRA ASCHBERG FOTO JOSEFIN WIDELL HULTGREN
EN GÅNG LÅG HÄR EN SKOLGÅRD och senare även en våffelfabrik med en mycket trädgårdsintresserad direktör. Minnena från förr är många i den 6 000 kvadratmeter stora trädgården, bland annat en egen liten björkskog och resterna av den pedagogiska skolträdgården, som fanns i vid alla folkskolor på 1800-talet. Allt det där har Sara Hall varit noga med att värna ända sedan familjen flyttade in för nio år sedan.
– Jag har känt stor ödmjukhet inför att få ta över en gammal trädgård, förklarar hon.
En lycka som toppats av att det redan fanns ett uppvuxet skydd av gröna väggar. Häckar och träd i dubbla rader som gör att man är helt avskild från den lilla byn och landskapet runt omkring, så skyddad att innergården till och med har ett eget mikroklimat.
– Det är magiskt, som en egen värld, det har hänt att vi går i shorts här och bestämmer oss för att ta en promenad men när vi kommer ut på vägen blåser det iskallt, säger Sara och skrattar.
Sara Hall är ingenjören som sadlade om och blev trädgårdsdesigner och numera också är trädgårdsredaktör för Trädgårdstider på SVT. Och alltihop började med flytten till den gamla skolan. Familjen bodde tidigare i en villa inne i Kävlinge men Sara trivdes inte med villalivet och längtade efter en större trädgård att sätta händerna i. När den gamla skolan i Stora Harrie blev till salu åkte Sara och hennes man Tomas på visningen men tvekade eftersom både huset och tomten var jättestora.
– Ändå det fanns något som lockade oss så till slut sa vi bara att ”Näe, ibland måste man göra galna saker”, berättar Sara.
Så plötsligt fick hon massor av trädgårdsytor att vara kreativ på. Men starten blev ändå lite snopen för när de började gräva på framsidan visade det sig att dräneringen inte var omgjord på över 70 år.
– Det blev en sådan där akutgrej och vi blev tvungna att gräva ur alla rabatter och hela ytan framför huset fick planeras om från grunden, berättar Sara Fast det var på gott och ont, för just den utmaningen var det som fick Sara att känna att hon kanske
