Karriären blomstrar med huvudrollen i Spelskandalen och dessutom har han flyttat ihop med pojkvännen. Klart Björn Elgerd är Veckans kex!
Av: Anna Shimoda, Hans Shimoda
Stort grattis, du har blivit utnämnd till Veckans kex. Hur känns det?
– Det är ofattbart underbart. Jag tycker det känns väldigt roligt och pirrigt. Det ska bli spännande också att se vad ni kommer att ställa för frågor.
Vi lovar att vara snälla. Med det sagt, hur kexig känner du dig på en skala från 1-10 och varför?
– Jag älskar egentligen mjuka bullar och kakor mycket mer än hårda kex. Men jag kanske är lite kexig… Det där är ju svårt för mig att avgöra. Men min kille säger förhoppningsvis att jag är en tia.
Är du fåfäng?
– Både och. Självklart är jag det till viss del, men det stoppar mig inte i vardagen. Haha! Jag kan alltså ändå ha ett fungerande liv, så det går att anpassa fåfängan.
Har du blivit extra fåfäng sedan du blev mer publik?
– Det har nog funnits en konstant fåfänga sedan jag föddes, så den har varken gått upp eller ner. Men det är klart jag tänker lite extra på hur jag ser ut om jag ska gå ut.
Om vi backar bandet så ville du bli skådespelare redan som barn och levererade repliker på Oxbergs lilla teaterscen i Dalarna?
– Precis. Jag är uppvuxen i den lilla byn Oxberg och där bor det runt 150 personer. Eftersom det är en liten by innebar det att jag hade mycket tid och det var också väldigt tråkigt. Man fick själv se till att skapa roliga stunder och sedan jag var liten har jag lekt och hittat på mycket.
– Men jag har också mamma att tacka för jättemycket, hon såg att jag inte var så intresserad av att spela hockey eller åka skoter. Istället åkte vi och kollade på teater, och det tyckte jag om mycket mer. Hon skjutsade runt mig till olika teatrar och jag var även med i teatergrupper. Så allt började tack vare henne.
Så du fick aldrig höra att borde skaffa dig ”ett riktigt jobb”?
– Nej, faktiskt inte. ”Vill du hålla med det här så ska du göra det”, sa mina föräldrar. Men pengar har alltid varit en liten oro, men det är ingenting som har stoppat mig.
Du har varit i branschen i tio år och det har stundtals varit en hård kamp ekonomiskt?
– Ja, absolut. Det är en ständig kamp, men det är ganska vanligt i kulturbranschen att man har A-kassan att luta sig mot.
Har du någon gång tänkt att ”jag skiter i det här”?
– Det har jag absolut gjort, inte minst i början av pandemin. Jag kollade på andra utbildningar, men också snabba och långsiktiga kneg.
Du har syn
