Nu regerar Charles III med tidigare älskarinnan Camilla vid sin sida.
Ola Brising Foto: TT
Kung Charles III är den brittiske tronarvinge som har fått vänta längst någonsin på att beträda tronen. Han var tre år när mamma Elizabeth blev drottning 1952 och tio när han utnämndes till prins av Wales 1958, den titel som förknippas med en blivande regent. Under nästan hela sitt liv har han därför väntat på att axla rollen som kung över Storbritannien och det brittiska samväldet. Nyligen, vid 73 års ålder, kröntes Charles III till kung.
Men vi tar det från början.
– It’s a boy, It’s a boy! skreks det ut över gården på Buckingham Palace den kylslagna kvällen 14 november 1948. Klockan var 21:14 och glädjen visste inga gränser. I 22-åriga prinsessan Elizabeths famn vilade en 3,2 kilo frisk rosig pojke med små tätsittande ögon och utstående öron.
Brittiska hovet överöstes snart av gratulationstelegram.
Mamma Elizabeth och pappa Philip älskade sin förstfödde, men var oerhört dåliga på att visa det. Den stela hovetiketten tog de med sig in i föräldraskapet och sex veckor gammal tillbringade Charles sin första jul ensam eftersom föräldrarna var med engelska marinen på Malta. Världen upprördes, prinsen hade fått sin första skandalrubrik och det skulle bli fler genom åren.
De plikttrogna föräldrarna missade både hans födelsedagar och hans första steg. Då Elizabeth blev drottning la hon all tid på jobbet. När Charles fick sin första tand var hon och prins Philip i någon annan del av världen. I stället var det kronprinsens nannies
Mabel Anderson och Helen Lightbody som blev hans mammor. Inte konstigt att hans första ord var ”nana”.
Charles var en ängslig pojke som bet på naglarna och var mörkrädd. Dessutom var han skraj för hästar och blev sjösjuk så fort han närmade sig en båt. Han var långt ifrån den blivande karlakarl pappa Philip hade tänkt sig, men nyfiken till naturen och har själv berättat att han som liten brukade tjuvlyssna på föräldrarnas gäster på slottet Balmoral via ett hål intill vattenledningen i ett av badrummen.
Första året på internatskolan Gordonstoun var miserabelt. I ett brev till mamma drottningen skrev prinsen:
”Det är ett helvete här. De kastar tofflor och kuddar på mig och slår mig på nätterna” Charles var varken särskilt glad över sin barndom eller över att behöva bli kung en dag. Under en tv-intervju på 70-talet anklagade han sina föräldrar för att ha gett honom en trist och känslokall
