Historis ka tider

IWC FLIEGER

International Watch Company, eller IWC som det nästan alltid refereras till, tillhör – tillsammans med Rolex, Breitling och Omega – de verkliga jättarna i premiumsegmentet. Liksom övriga tre varumärken är IWC kanske främst känt för sina modeller med praktiska syften. Som pilotlinjen Flieger, som uppkom 1936 då märket släppte sitt ”Spezialuhr für Flieger”. Modellen, som tillverkades fram till 1944, hade antimagnetisk balans för att inte störas av all utrustning i flygplanen, vridring för att hålla koll på tider samt var justerad för att klara temperaturer mellan fyrtio plus- och minusgrader. 1944 släpptes en modell som i sig inte var avsedd för piloter men som blev betraktad som en efterföljare till originalmodellen: Mark X, eller WWW som den kallades av brittiska försvaret. WWW (watch, wrist, waterproof) var en enhetsklocka för försvaret som upphandlades från tolv olika tillverkare, däribland Jaeger-LeCoultre, Omega, Lemania och Longines. Och så IWC, som stod för 6 000 exemplar. Denna ersattes av seriens verkliga klassiker, Mark 11 – en ”riktig” pilotklocka som tillverkades i mer än trettio år efter sin introduktion 1948. Precis som föregångaren var det flera tillverkare inblandade, men i det här fallet bara två: IWC och Jaeger-LeCoultre. IWC-varianten utrustades med det manuella 89-urverket, justerat för maximal precision, och hade genom den dubbla boettkonstruktionen en större tålighet mot vatten och magnetism. En teknik som senare även gjorde modellen Ingenieur berömd. 7 400 exemplar av Mark 11 levererades till Royal Air Force, och modellen är i dag ett mycket eftersökt samlarobjekt. Det var inte bara britterna och de allierade som hade tillgång till IWC-klockor under 40-talet. 1940 beställde Luftwaffe en navigationsklocka, Grosse Fliegeruhr, tänkt att bäras på handleden. För att ge bästa avläsning även i dåliga ljusförhållanden var klockan stor, vilket medgav att man kunde använda ett stort fickurverk för bästa precision. Bjässen p