Anders Wånell anders@kamerabild.se
KRÖNIKA
Jag har spontant tänkt att det alltid kommer vara ett snäpp bättre att titta på mina diabilder med projektor på duk. Det kan tyckas självklart att det måste bli bättre att titta på originalet. Men riktigt så enkelt är det inte.
Först och främst gäller det att projektorn har en skarp optik. Den första projektorn jag använde var en enklare modell med plastlinser och dess skärpa räckte inte till för att man skulle se kornen i filmen. Fast det förstod jag inte förrän jag tittade på mina bilder med en annan projektor. Då blev det till att skaffa en ny.
Att objektivet är skarpt hjälper inte mycket om filmen inte är plan. Då blir inte hela bilden skarp samtidigt. Det löser man med glasade ramar, men det har aldrig varit aktuellt för mig. Dyrt och krångligt. Istället har jag för mig att min projektors objektiv har ett skärpeplan som är böjt för att passa filmens böjning. Vissa diarutor poppar till (böjer sig åt rätt håll) när de blivit varma av projektorlampan och då kan bilden bli riktigt bra. Andra är nog bra från början och ytterligare andra blir aldrig skarpa över hela ytan.
En diaduk är väl rimligen alltid större än en teve, trodde jag. När jag satte upp duken bredvid teven blev jag överraskad av att det inte stämde. Det beror såklart på att duken jag har är ovanligt liten, men det var lite lustigt att dukens bredd råkade vara nära på exakt samma som bredden för en 55-tumsteve. Att tevens bredd är lika bred som duken betyder inte att bilden jag visar blir lika stor. Det gäller bara för liggande bilder som jag beskurit från 3:2-proportionen till minst 16:9. Och stående bilder blir såklart väldigt mycket mindre på teven jämfört med på duken.
De drygt åtta megapixel som tevens 4K-upplösning som mest kan visa låter kanske inte mycket, men i jämförelsen med även en finkornig diafilm så är det en försumbar detaljförlust. Jag behöver inte undra om det finns mer detaljer att se om jag tar fram originalet. Dessutom måste jag vara alldeles intill för att se exakt alla detaljer och så nära vill man ju aldrig vara. Det ger ingen översikt av bilden.
Ljusstyrka och svärta var lika. En projektion kan aldrig ge samma svärta som en oled-teve, men i min jämförelse var det inte en oled-teve så därmed blev svärtan ganska lik. Vad som inte var likt var färgtemperaturen. Nu är det visserligen något som synen anpassar sig till, men med teven och projektorduken bredvid var
