För fotografen Niclas Ahlberg är det två saker som driver honom: naturen och det konstnärliga. Dessa får honom att gå upp halvtvå på natten för att lägga sig i ett gömsle. – Jag kan få ståpäls när jag ligger ute en morgon i en gotländsk havsvik och ser genom sökaren hur det ser ut, med ett fantastiskt ljus och morgondimma – och sen kommer en skärfläcka in på scenen. Det är ett magiskt ögonblick, säger Niclas. Nu släpper han en ny bok om denna gracila fågel.
TEXT Johan Wessel FOTO Niclas Ahlberg
PORTRÄTT NICLAS AHLBERG
Det börjar inte bra. När Niclas Ahlberg kommer till Kamera & Bilds redaktion, går han rakt in i en av våra dåligt uppmärkta glasväggar. Kaffe rinner längs glaset. Jag blir nervös och frågar om det »gick bra?«. Niclas skrattar bara åt situationen – kanske var det ändå kaffekoppen som fick ta den största stöten. Han har trots allt upplevt betydligt värre smällar ska jag snart förstå, när vi slår oss ned inne i glasburen. 2011 var han med om en krasch – som samtidigt kom att leda honom in till fotograferandet.
– Då höll jag på mycket med actionsporter och hade hittat en kul grej som heter kitewing, som är ett modernt skridskosegel. Jag kraschade på en is i 70 knyck när jag kom in i ett område med dubbelis som jag inte såg. Det blev tvärnit och jag krossade min axel, berättar Niclas.
Vårisen hade skiktat sig, med vatten emellan. För Niclas del blev det operation och en ganska lång rehabiliteringstid.
– Då behövde jag hitta en lite lugnare hobby.
Han återupptog ett intresse från när han var yngre, att fågelskåda. Men den här gången tog han även med sig en kamera för att kunna dokumentera fåglarna och som han säger »sitta och artbestämma i soffan på kvällen«. Succesivt kom det dock att handla alltmer om foto än om enbart skådning.
– Ganska snabbt kände jag att det här med foto var kul. Min första ganska billiga utrustning, Canon 7D och ett 400 f/5,6, byttes mot en Canon 1D X och objektiven blev längre. De första åren handlade det mest om att komma nära och ta skarpa artporträtt, sedan blev det att jag zoomade ut och mer försökte »ta bilder« än att bara knäppa kort.
Kombinationen av naturupplevelse och det konstnärliga hade slagit rot hos honom. I dag är han naturfotograf på heltid, efter att han ifjol sålde sitt tidningsförlag som gav ut medicinska titlar som »Onkologi i Sverige« och »Neurologi i Sverige«. Den verksamheten hade han sysslat med sedan slutet av 90-talet, me
