Det pratas mycket om AI nu. Den artificiella intelligensen som ska revolutionera vårt samhälle på alla möjliga sätt, och som redan gör det. Utvecklingen går snabbt framåt, lite väl snabbt anser en del AI-experter som vill dra i handbromsen. Annars riskerar vi tydligen att enligt dem »tappa kontrollen«. Låter skrämmande.
Ett område där AI på senare tid har tagit stora kliv framåt, är inom skapandet av bilder. Vi såg det i förra numret av Kamera & Bild, där vi valde att publicera en AI-genererad bild på omslaget. Vi gjorde det för att visa hur långt gången denna teknik är, om än fortfarande något artificiell i sin känsla.
Men handlade det om något skapande?
Nej.
Handlade det om fotografi?
Nej.
Att knappa ned några textinstruktioner för att sedan få AI:n att mixtra ihop något är långt ifrån en kreativ process. Långt ifrån vad fotografi är, där någon har valt ett utsnitt av verkligheten och fångat det ögonblicket på bild.
Dock råder det ingen tvekan om att resultaten som AI:n levererar ser ut som fotografier, ibland till och med rätt bra sådana. Men det beror antagligen på att denna »intelligens« har matats med våra kreativa alster. En rejäl mängd av våra bilder inom genrer som porträtt, dokumentärt och konstnärligt. AI:n har lärt sig utifrån vårt fotograferande. Det är inte AI:n som fotograferar.
Vissa fascineras av de genererade bilderna, andra inte. Jag hör till den senare gruppen, för jag blir sällan exalterad av att betrakta en bild som jag vet är utspottad av en dator. Jag går till exempel inte på en fotoutställning för att enbart bli hänförd av bilderna, det handlar lika mycket om personen bakom skapelserna. Där jag fascineras av kreatörens skicklighet och blir berörd av budskapet som personen förmedlar via sina bilder. Det är den mänskliga kreativiteten som fascinerar mig, och då kan det få vara hur orealistiska bilder som helst eller strikt dokumentära. Men det måste finnas en levande avsändare för att väcka mitt intresse.
Med det sagt fångar långt ifrån alla fotograferade bilder min uppmärksamhet, hur levande upphovsmannen än må vara. Många bilder fladdrar förbi i olika medier utan att jag blir särskilt entusiastisk över vad jag ser. Men de kan förstås i stunden fylla sin funktion, till exempel för att illustrera något – som när en tidning skriver »här finns Sveriges bästa badplatser« och bildsätter med människor som kastar sig ut i vågorna. Behöver en sådan bild vara fotograferad på riktigt? Eller skulle det fungera li
