Att porträttera hästar är en utmaning. De går inte att regissera och de rör sig hela tiden. Det vet hästfotografen Anna Jarlhäll. – Det svåraste är nog att få dem att ha ett piggt utseende, att de är alerta. De kan ganska snabbt utstråla »men nu var det tråkigt« och så hänger de med halsen, säger Anna. Hästar har varit hennes passion hela livet – och foto på proffsnivå de senaste sex åren.
TEXT Johan Wessel FOTO Anna Jarlhäll
PORTRÄTT ANNA JARLHÄLL
Anna Jarlhäll har ridit sedan sju års ålder och genom hela tonåren. Hon tog ett uppehåll när hon skaffade barn, men återupptog sedan intresset och köpte även egna hästar. Två stycken har hon ägt, med vilka hon har tävlat i hoppning och dressyr.
Med andra ord, Anna kan hästar. Men i dag rider hon inte, hästarna är sålda.
– Man får lite skador och man blir lite äldre, säger hon och skrattar till.
Därför sätter hon sig just nu inte upp på hästryggen, även om hon till viss del saknar det.
– Jag gillade att träna och tävla, åkte iväg nästan varje helg med min häst för att tävla. Det var en drivkraft i det, jag behövde utmaningen som det var med tävling.
För Anna var det alltså främst sporten som drev henne, och när hon lämnade den sökte hon sig till nya sammanhang.
– När jag sålde min senaste häst, vilket nu är tio år sedan, kände jag att jag ville ha något annat i mitt liv. Ett nytt mål och intresse. Då blev det fotograferandet istället för hästarna, kan man säga.
På sätt och vis blev det snarare både och, för vid sidan av att i dag vara porträtt- och bröllopsfotograf är det framför allt hästar som Anna har framför sin kamera. För sex år sedan startade hon sitt företag.
– Det här med fotograferandet, det var nästan som en självklarhet, förklarar hon sitt beslut att satsa på bildskapandet.
HUNDRATALS HÄSTAR FRAMFÖR KAMERAN
Egentligen har foto funnits i hennes liv lika länge som hästarna. Hennes pappa fotograferade mycket och Anna hade en egen kamera under sin uppväxt.
– När andra tog en rulle på semestern tog jag 18. Fotograferandet har alltid funnits där, och jag har en konstnärlig ådra där jag gillar att måla. Men jag hade inte riktigt förstått vad man kunde skapa med en kamera.
Utrustad med bättre kamera och olika fotoutbildningar, bestämde hon sig för att gå »all in« som hon säger.
– Jag började fota dem jag känner och deras hästar. Sen så spred det sig och nu har jag fotat hästar i sex års tid, på olika sätt.
Hundratals hästar har stått framför hennes kamera, både som uppdrag av kunder men även som egna projekt. Numer
