Finns det hopp? Konstnärsduon Alexandrov Klum får ofta den frågan, eftersom de i sin konst utforskar relationen mellan människa och natur. Och i deras verk finns just det – hopp. – Vi lever så nära abrupta förändringar, så nära krig, så nära politisk retorik som inte ens tar de stora överlevnadsfrågorna på allvar. Just därför måste vi värdera det fantastiska som vi har och kämpa för det, säger Iris och Mattias Alexandrov Klum. Kamera & Bild möter duon, som jobbar med kameror från Fujifilm.
TEXT Johan Wessel FOTO Alexandrov Klum
PORTRÄTT ALEXANDROV KLUM
När jag senast intervjuade Iris och Mattias Alexandrov Klum, var det mesta nytt. Deras äktenskap, deras konstnärsduo och deras gemensamma resa i att försöka tänja gränserna för hur fotografi och film presenteras, och kan upplevas.
Mattias med sin bakgrund inom den dokumentära fotografin, Iris i konsten. Två olika perspektiv hade förenats. Nu ses vi igen, snart fem år senare. Och en fråga som har hängt kvar i mig sedan sist är hur det praktiskt fungerar att skapa tillsammans? Att gemensamt stå bakom verken.
– Det vi har kommit överens om är att det är en delad resa. Det har varit viktigt. Det handlar om att skapa ett gemensamt narrativ och en berättelse som är korsad och färgad av bådas upplevelser, förklarar Iris och fortsätter:
– Det är många som frågar »vem tar bilden, vem redigerar?«.
Mattias hänger på och säger: »Vem bestämmer vad som ska göras?«
Ändå ställer jag i princip dessa frågor, som de skämtsamt avfärdar. För jag är nyfiken, vill gräva djupare. Har de till exempel planeringsmöten?
– Vi lever ju med varandra och tycker om att jobba ihop, tycker om att prata. Vi har möten men sen sitter vi ofta i vår ateljé och jobbar vid varsin dator, utformar en projektbeskrivning som vi bollar mellan varandra för att få in vår gemensamhet i den, säger Mattias.
Iris betonar att processen egentligen börjar tidigare:
– Innan steget börjar med projektbeskrivning sker något som inte är lika lätt att planera, där vi genom drömmar och lös inspiration hittar vägar in i olika tematiker genom att sitta och klottra på vårt extremt viktiga arbetsverktyg.
Hon håller upp en läsplatta.
– I den skriver vi små anteckningar och ritar saker.
FÖRSVINNER ÅT OLIKA HÅLL
Hon sätter igång skärmen och jag får en glimt av hur deras kreativa process ser ut på det här stadiet. Handskriven text varvas med illustrationer och inspirationsbilder. Materialet är rikligt och vackert i sig. Långt ifrån något »klotter«.
Mattias tar vid och berättar om nästa steg:
– Vi jobbar med många olika tekniker och material beroende
