FÅGEL, FISK & LÅNGA TELEN
– De kommer i så många olika varianter. Du har allt från de små pilsnabba till jättefåglarna, och alla har sitt eget lilla uttryck, säger fotografen Arne Bivrin om varför han fascineras av fåglar. Med bilden av en häger som plockar upp en liten mal ur vattnet, vann han brons när foto-VM avgjordes. Han kan även titulera sig svensk mästare i naturfotografi 2021.
TEXT Johan Wessel FOTO Arne Bivrin
PORTRÄTT ARNE BIVRIN
Arne Bivrin befann sig i Ungern på en fotoresa. Det var mitt på sommaren, varmt och för stunden ganska dött utanför det gömsle han satt i.
– Det hände inte så mycket, beskriver Arne upptakten till vad som ska resultera i en vinnarbild – den av en häger som fångar en fisk. Arne hade fått syn på fågeln och noterat att den mörka bakgrunden skulle göra sig bra för en bild. Eftersom det för stunden inte hände så mycket annat, höll han sin kamera med ett teleobjektiv riktat mot hägern.
– De är kända för att de bara står. De kan stå helt blixtstilla och spana hur länge som helst. Och det gjorde den här hägern, men jag tänkte att jag ska fånga ögonblicket om den gör något. Så jag höll den under bevakning under en ganska lång tid.
Arne berättar vidare:
– Och sen helt plötsligt var han nere med näbben i vattnet. Han högg inte, utan bara plockade upp den här lilla malen i dess skäggtömmar, sådana där spröt som fisken har. Sen gick det fort – hägern kastade upp malen och glupsk så var den borta. Jag fick en bildserie, där en bild stack ut och var bäst.
Det tyckte även juryn för SM-tävlingen ifjol, som prisade Arnes hägerbild och gav honom utmärkelsen Svensk mästare i naturfotografi 2021. Bilden förde honom också hela vägen till Rom där World Photographic Cup 2022 avgjordes, det som kallas för foto-VM. Där fick han gå upp på scen och ta emot en bronsmedalj i naturkategorin.
– Det är lätt att omge sig med folk som säger »vilka fina bilder du tar« men det är otroligt kul att få ett erkännande i sådana sammanhang, säger Arne om tävlingsframgångarna.
MÅNGA TIMMARS VÄNTAN
Tillbaka till Ungern och den varma sommardagen. Jag frågar hur länge Arne fick vänta på att hägern skulle göra något.
– Jag kommer inte riktigt ihåg, men jag hade i alla fall suttit i ett antal timmar. Och jag ska inte beklaga mig för det var ett fint gömsle. Det gick ingen nöd på mig, men det var många timmars väntan – så var det ju.
När hägern fångade munsbiten och Arne smattrade på med bilder, kände han att »det där blev nog in
