ANDERS INGVARSSON anders.ingvarsson@3fmediagroup.com
”Bara för att du har råd att köpa en Blaser och en tredagars kurs med all inclusive på ett gods i Sörmland är det inte läge att kalla sig jägare.” Orden kommer från en jaktkamrat mitt under brinnande lodjursjakt. Han är ironiskt nog boende i just Sörmland och vi båda har precis imponerats av jaktlagets unga jägare som slår oss gamlingar med hästlängder när det handlar om spårning av just lodjur.
Senare på kvällen - efter en god middag - fortsatte vårt samtal i ämnet.
”Jag är resultatet av två generationer jägare. Min farfar jagade inte. Men pappa. Jag har ärvt hans kunskap och adderat min egen”, sa jaktkamraten som en självklarhet.
Och det tåls att tänka kring.
För mig handlar det om samma banor. Följde med i skogen så fort jag kunde gå. Fick sitta med på älgpass när jag kunde vara någorlunda tyst. Tog jägarexamen som 15-åring. Farsan har lärt mig massor om älgjakt.
Vad är rödgris?
Kunskapen utvecklas. Man lyssnar på andra. Umgås med andra jägare med andra erfarenheter - och lär sig nya saker.
När jag tog jägarexamen nämndes inte vildsvin, vad jag minns. Inför min första jakt kollade jag på Youtube och försökte förstå vad det var för skillnad på brungris och rödgris (ingen?) och vad dragna spenar är för nåt.
Helt nya begrepp för en som är uppvuxen i södra Norrland och som smög på betande rådjur som sjuåring.
Björnjakt - helt nytt för de flesta. Ändå finns pionjärer som utvecklat större kunskap än andra.
När vargreviret hemma skulle licensjagas ombads alla deltagare att kika på Rasmus Boströms filmer. Ingen av oss hade jagat varg innan. Hur går det till?
Kort sagt - hur för vi över
