Vaka vårbock på Närkes frodiga fält innebär inte sällan många observerade djur. Att komma åt rätt bock - det visade sig vara lättare sagt än gjort. Men så till slut stod han där, vår bock!
TEXT OCH FOTO: ANDERS INGVARSSON
Ulrika Karlsson-Arne blickar ut över fälten i den ljumma majkvällen:
– Där ute vid banvallen har jag sett en fin herre som skulle passa för avskjutning, säger säger hon och höjer handkikaren.
– Ser du, där på andra sidan är det djur ute redan. Nu gäller det att smyga, säger hon och parerar fjolårets numer prasslande bruna löv med kängorna.
Med vinden i ansiktet smyger vi oss hukandes ut över en öppning med sikte på en perfekt åkerholme med 180 graders utsikt. Till höger om oss ett par åkrar där den bruna mullen vittnar om att vårbruket är i full gång. Till vänster redan grönskande fält med flera tätningar med lövsly som var och ett kan hysa en mindre rådjursfamilj.
– Men det var där på den gamla banvallen jag såg honom. Perfekt håll och kulfång, viskar Ulrika Karlsson-Arne.
Kvällssolen fortsätter värma, rådjuren på andra sidan banvallen betar sig fram men lyfter lika plötsligt på huvudet som Ulrika, då nåt metalliskt avbryter tystnaden.
Strax hörs ett dovt traktormuller följt av nåt rasslande ljud. Och mycket riktigt är det vårbruket som gör sig påmint. Lantbrukaren gör sitt jobb och gör kväller i förtid.
Rådimman tät
Ulrika Karlsson-Arne började jaga rätt sent i livet.
– Jag har alltid haft en längtan till skogen, med bärplockning och svamp. När jag var 28 tog två skolkompisar med mig ut på jakt. Jag fick skjuta mitt första vilt, en and. Det var så stort, berättar hon och skvallrar därmed lite om varför vårbock lockar.
– Skjuter jag en bock på våren så står jag oftast över på hösten, men ibland blir det fler och i så fall på olika marker. Jag har jagat vårbock så länge det varit tillåtet, och ser inget konstigt i det. Man kan välja rätt djur och det är ett bra sätt att fylla frysen med kött inför sommaren.
Efter några få timmars sömn är det dags igen att smyga ut i mörkret på fälten ett par mil norr om Örebro.
Rådimman ligger tät och det riktigt doftar vår när dagen gryr. Två rådjur går på dubbelt skjutavstånd. Kikaren skvallrar om att den ene är en lagom avskjutningsbock.
– Kliver han över det där lilla diket tar vi han, viskar Ulrika.
Ruskigt spännande
På andra sidan
