En ny generation riktigt unga jägare är på väg att ta över på licensjakterna efter de stora rovdjuren. Vi hängde på Axel Wallberg, 23, och hans två stövare en vecka på lodjursjakten. Det blev en lyckad premiär - och en perfekt final.
TEXT OCH FOTO: ANDERS INGVARSSON
23-årige Axel Wallberg har svårt att dölja sin besvikelse i gryningen 1 mars - ett heligt datum för landets lodjursjägare.
– Fan, det är ju pansarskare. Den skarpa träningen har pågått en månad och inventeringen pågår året runt.
– Vi är väl ett gäng om tio personer som ska ut och spåra nu på olika jaktmarker. Alla grannlag har gett ok att vi får jaga hos dom om vi hittar nåt spår, säger Axel samtidigt som bilen rullar ut från gårdsplanen norr om Ljusdal i Hälsingland.
30 lodjur får fällas.
– De flesta vägar är oplogade. På hyggena pratar vi uppemot en meter snö med skare. Det lär bli mycket letande i dag.
En rejäl katt
Men trots det - efter 3-4 timmars intensiv spårning blir det napp. Ett nattspår efter en rejäl katt har konstaterats av en av spårarna, som också följer spåret i uppemot två kilometer till viltvårdsområdets gräns. Men ett samtal löser situationen och när spårlöpan tar sikte på ett typiskt lodjursberg släpps den 5-åriga finnstövartiken Sickan.
– Det är ett riktigt styggt berg. Branter, klippor och vindfällen, konstaterar Axel.
Mycket riktigt är förhållandena svåra för den numer rutinerade stövaren. I hällorna har hon svårt att följa lodjursspåret. Men när Sickans väckskall börjar ljuda allt intensivare får katten med de stora tassarna nog och försöker smyga sig ut genom den av jägarna skapade ringen. Det bär sig inte bättre än att katten skadeskjuts av en passare.
Hittar utspåret
Nu blir allt lite stressigt. Skymningen är på väg. Lodjuret är bortom passarna men börjar till slut bukta på ett berg innan det viker ner mot en alldeles nygjord gallring där förhållandena för en drivande hund är i princip omöjliga.
Billy Gustafsson, 20, och Ben Söderlund, 19, skyndar sig fram för att kolla på området där drevet på det påskjutna djuret tog stopp.
– Vi hittade utspåret direkt och släppte på Bens smålandsstövare, berättar Billy efteråt.
Avslutet kom snabbt.
– Det buktade lite i en ungskog men följde hela tiden samma hö
