Himlen är stålgrå och ett fint regn faller. Vindförutsättningarna är dock bra. I dag ska äntligen femtonårige William Åkerstedt få följa med pappa Mattias ut på jakt, och om läget infinner sig, avsluta. Uppsiktsjakt i urskogarna nedanför Kittelfjäll står på agendan.
TEXT OCH FOTO: PER JONSON
Norrbottensspets är en jäkla trevlig hundras. I tillägg har den förmågan att skapa rejält med spänning när den krokas loss i storskogen. Dessa två egenskaper fick Mattias Åkerstedt, Storuman att fastna för den lilla gulvita hunden med krull på svansen.
– Jag köpte min första egna år 2000 och har vid detta laget haft några stycken. William har vuxit upp med dem och nu är det hans tur att få vara med i skarpt läge.
Bra jaktform
Nu är det inte så att William är någon nybörjare. Han har varit med förut, men då var han för ung för att själv hålla i bössan. Denna jaktsäsong har han hunnit fylla femton år och nu kan uppsiktsjakten börja. Något både han och pappa är glada för.
– Det är spännande när Livli skäller och man ska hitta fågeln i trädet, säger William och berättar att den femåriga norrbottensspetsen Livli är duktig på finna fåglar när de jagar med henne.
Trädskällarjakt är inte helt olik älgjakt med löshund. Dels är hundtypen i princip den samma. En del finska spetsar, norrbottensspetsar och laikor används till och med i både älg och fågeljakt.
Hunden släpps i områden med fågel och hittar den fågel på marken följer den efter dem tills de slår i ett träd, förutsatt att fågeln inte flyger för långt.
Väl där börjar den skälla och markerar det träd fågeln sitter i. Då är det bara för jägaren att smyga sig närmare och försöka få ett skottläge. Men det kan vara svårt. Mycket svårt.
– De kan emellanåt vara stört omöjliga att få syn på. Och det värsta är att de mycket väl kan sitta och titta på dig hela tiden. Nu för tiden brukar jag köra med ansiktsmask. Jag vet inte om det spelar så stor roll, men det känns bättre, säger Mattias och skrattar lite.
På gränsen till naturreservat
Vi har kört en timme västerut från Storuman och löst jaktkort på statlig mark ovan odlingsgränsen. Här är skogen så där trolsk och vildvuxen, vilket passar jaktformen. Dessutom verkar fågeltillgången ganska god. Under resan på slingriga grusvägar till marken har vi sett både tjäderkullar och orrkullar i vägkanten. Det bådar gott.
