På ripjakt med astrid på första parkett

8 min läsning

För Petter Ekblom och Erika Nyström är jakt med stående fågelhund inget man behöver kompromissa bort bara för att man får barn. Ända sedan Astrid föddes har hon fått följa med till fjäll och skogar i norr. Nu är hon tre år och har redan fler jaktdagar på fjäll än de flesta vuxna jägare i Sverige.

TEXT OCH FOTO: PER JONSON

Vi befinner oss i Kirunafjällen. Enligt alla prognoser och rykten från inventeringar tyder det mesta på att fågeltillgången kommer vara god i år. Petter och Erika har tagit ut semester och det ska jagas, i alla fall i tre veckor.

Det är i och för sig inget konstigt om du frågar valfri dedikerad ripjägare. Det som skiljer Petter och Erikas fjällsemester från andra ripjägares är, att de har med sig dottern Astrid. Dessutom är det tältliv som gäller, långt från allmän väg.

– Det mesta handlar bara om planering och logistik, säger Petter medan han packar av all utrustning från släpkärran.

Medan han själv ska gå in i terrängen med hundar och lätt ryggsäck, får Erika och Astrid flyga helikopter tillsammans med all packning.

– Helikopterlyft är ganska dyra och kan jag gå in så brukar jag göra det, säger Petter, som för övrigt är 190 centimeter lång och har en minst sagt hygglig fysik. Undertecknad börjar undra om jag gjorde rätt i att ta rygg på honom in i fjällvärlden.

iPad och fruktkräm

Det tar sina timmar att gå in i campet. Vi kryssar mellan diverse leder, vadar över bäckar och forcerar stora videsnår. Petter har tre av parets hundar i koppel med sig. Den fjärde, en münsterländervalp, fick vackert stanna hemma i år.

– Det är Erikas projekt, säger Petter och skrattar. Själv har han fastnat för korthåriga vorsteh och har två själv. Erika har modern till valpen - en duktig münstertik som hon körde fram till svensk jaktchampion i fjol.

Till sist, efter många krön och lika många besvikelser, ser vi några färgglada prickar i fjärran. Erika har börjat sätta upp tält, ett rejält kupoltält som utan problem kan hysa ett helt kompani. Vi når lägret 20 minuter senare.

– Har det gått bra? Vi har klurat lite på tältplats. Helikopterpiloten var inte säker på om det var här du menade, men det ser ju fint ut och vi har nära till vatten, säger Erika.

Astrid har gjort sig hemmastadd i en av de medfraktade campingstolarna. Hon verkar vara mycket till freds och kollar in sin tecknade favoritfilm på en läsplatta och suger på en förp


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar