En morgon i mitten av november befinner sig Jaktmarker och Fiskevatten i ”mohareland”, strax utanför Kosta i Småland. Tillsammans med erfarne stövarmannen, domaren och uppfödaren Biliam ”Bille” Nilsson och hans 9 år gamla egenuppfödda stövartik Wemboö Eila vankas det har- eller rävjakt. Det kommer ge sig. Bille jagar båda viltslagen med sina stövare.
TEXT OCH FOTO: EVA FRANZÉN
E ila är en mycket rutinerad jakthund som behärskar såväl hare som räv och många vilt är skjutna för henne. Samtidigt har hon en imponerande meritlista där antalet elitettor på jaktprov närmar sig tvåsiffrigt.
– Vi får se vad hon hittar idag, säger Bille och släpper tiken inte långt från en rävåtel. Kan bli räv förstås, men här finns en förvånansvärt stark stam av mohare, kanske en av landets bästa. Och i år verkar det riktigt gott om dem, glädjande nog.
Eila ger sig omedelbart ut i sök och vi häller upp en rykande kopp kaffe från termosarna medan säsongens första, lite trevande snöflingor dalar ner under några minuter. Inget som lägger sig på marken, men ändå en liten påminnelse om vinter i vardande.
Nosen i backen
Mohararna har precis börjat färga om till sin silvergrå vinterpäls, men har förmodligen en del brunt kvar, tror Bille. Kanske har vi turen att få se en av dessa numera alltför sällsynta harar under dagen?
Efter en titt på pejlen konstateras att Eila gått iväg en rejäl bit från släpplatsen och dessutom jobbar på en traj som sannolikt tillhör en av mohararnas nattliga betesområde. För att inte vara alltför ”offside” så gör vi en förflyttning och tar läger närmare tikens arbetsområde.
Stövartiken ringar rutinerat sitt trajområde, hittar ett utslag och slagarbetet fortsätter i nytt område. Trots ihärdigt och klokt arbete drar tiden iväg, men vad gör det? Stövarjakt är mycket tålamod och att göra sig till ett med naturen och sina tankar. I sällskap är det socialt och många ämnen hinner dryftas medan man väntar på det förlösande upptaget.
– Åja, menar Bille, hon kommer att resa den förr eller senare, det kan jag nästan garantera. Det är ytterst sällan hon misslyckas, Eila är inte för inte jaktchampion med multipla elitettor och en SM-start.
Tiden går. Rätt som det är lämnar Eila området och kommer istället ner till vår närhet. Har hon gett upp?
