Växande klövviltstammar ger upphov till konflikter inom jordbruk- och skogsnäringen. Finns det andra lösningar än att skjuta bort djuren? Det är inte antalet som ska förvaltas, det är djurens beteende, menar Anna Widén, doktorand på SLU, som undersöker konflikten i sin doktorsavhandling.
Per Jonson
I den nyligen färdigställda forskningsavhandlingen Drivers of ungulate behavior in the context of human-wildlife conflicts, djupdyker Anna Widén, doktorand vid institutionen för vilt, fisk och miljö, i konflikten mellan klövvilt och landsbygdsnäringar inom skog och jordbruk.
Tre ”landskap” analyseras
Växande klövviltstammar resulterar i ökande problem för såväl skogsnäring som lantbruk. Ett väldigt enkelt sätt att minska skadorna för näringsföretagen hade varit att kraftigt decimera alla klövviltstammar men det är inte genomförbart. Det finns enligt Widén viktiga ekologiska faktorer att ta hänsyn till och därför måste andra metoder beaktas.
För att minska konflikterna behöver vi se hur klövviltet agerar i sina hemområden. Widén utgår från tre olika faktorer, så kallade ”landskap” som styr klövviltet. Rädsla, föda samt temperatur. Dessa tre ”landskap” analyseras sedan och Widén pekar på olika insatser som kan göras för att minska viltets skador genom att människan påverkar dessa faktorer.
– Jag har både gjort fältstudier och ett större antal intervjuer och enkäter med lantbrukare, skogsägare, viltmästare och jägare. Gräsrotsperspektivet har varit viktigt i studien, säger Anna Widén.
Beteende istället för numerär
Foderkvalitet och fodermängd påverkar skadebilden. Ju mer kvalitativt foder det finns desto mindre skador. Denna faktor kan vi påverka, precis som vi även kan påverka viltet genom skrämselinsatser.
En mer problematisk faktor är temperaturlandskapet. Klövvilt är känsliga för va
