Vi är inne i december och snön lyser ännu med sin frånvaro i Norrbottens inland. Trots det är det ändå helt kritvitt tack vare miljarders miljarder små iskristaller som satt sig överallt i skogen. Det är obeskrivligt vackert och det är extremt svårjagat. Varje steg man tar hörs långt i den annars tysta skogen. Men med all säkerhet sitter fågeln uppe i träden och betar, så varför inte göra ett försök med John Larsson, en mästare på tuppjakt.
TEXT OCH FOTO: JONAS SEGER
Bilens termometer visar minus 19 grader när vi når vägs ände och jaktmarken som för dagen är helt ny för John Larsson. Terrängen är väldigt kuperad med flera högre berg och enorma hyggen med frötallar och små talldungar som lämnats kvar.
John har noggrant kollat satellitbilder på marken och har en plan på hur han ska gå samt en känsla för var fågeln bör vara. Marken är täkt av en tunn isskorpa och allt är inklätt i små iskristaller som var och en är fantastiska små konstverk när man kikar närmare på dem. Det låter fruktansvärt högt vid varje steg och när man trampar av en isbeklädd kvist smäller det likt ett pistolskott.
– Idag blir det inte lätt att komma till skott då jag helst vill ha fågeln kring 250 meter eller närmare, säger John och ser bekymrad ut.
Dagen gryr långsamt och i öster är himlen knallorange och om ett tag kommer solen nå de allra högsta bergstopparna.
Nattkvist
Målet är att direkt ta höjd mot ett ganska högt berg åt söder. Skogsbolagens maskiner har gjort små vägar på bergssidan som är lätta och något tystare att ta sig fram på. Redan efter några hundratalet meter ser John två tjädertuppar lämna en dunge med tallar som lämnats kvar vid avverkningen.
– Troligtvis hade de nattkvist och ännu inte börjat beta, säger John som nu tar riktning i flygriktningen efter de två tjädertupparna.
Ganska snabbt finner han dem mot den orangea himlen i varsin talltopp ungefär 300 meter bort. John tänker genast ut en plan på hur han ska komma inom skotthåll för hans Sako i 308, laddad med Lapua Scenar. Varje steg kommer att låta och varje kvist kommer att smälla, men försiktigt i skydd mot några frötallar smyger han i väg i förhoppning att ta sig närmare.
Bra stöd
När han är rätt nära den skjutplats han tänkt sig tas bössan bort från hölsterryggsäcken. En patron åker tyst i loppet direkt från magasinet som han förvarat i en värmande byxficka. Han går sakta fram de sista m
