PER JONSON per@jof.se
Just i dag är det kojdag. Har spenderat de senaste 14 dagarna i tält och jaktstugor i de nordligare delarna av vårt avlånga land. Det snickras reportage på löpande band under den intensiva tid förhösten är.
Många samtal med jägare har det också blivit under dessa dagar och det är inte en överdrift att säga att jägarkåren i norr lider av något som i det närmaste skulle kunna definieras som kollektiv depression. Stora frågor om jaktens framtid maler i huvudena och tankarna på en ny jakthund eller kanske ett inköp av en stuga vid fjällets fot är inte längre en självklarhet för många.
Släppte kon
Avskjutningsstatistiken i ett av älgjaktlagen jag passerade nyligen har rasat. Vi smög på ståndskall men eftersom det var ett vuxet hondjur hunden skällde kunde jägaren inte förmå sig skjuta. ”Kanske, om det varit för unghunden” sa jägaren när vi lyfte på hatten åt älgen och han kopplade sin älghund. I området har älgstammen minskat ordentligt det senaste decenniet.
Likaså känner fågeljägarna en enorm stress inför Renmarkskommitténs arbete med komma fram till om det är renskötare eller länsstyrelse som ska upplåta jakten och fisket i fjällen. Ett delbetänkande presenterades i skarven mellan augusti och september. Någon radikal förändring för jägarna kommer inte ske det närmaste året men det är en klen tröst och betänkandet lutar åt att ge samebyarna jaktupplåtelserätten. Det ser mörkt ut.
Orsakar depression
När man kör E45an mellan Östersund och Gällivare är det glest mellan hushållen. De allra flesta svenskar bor i söder, men för de som väljer att bosätta sig i denna landsända eller de som väljer att stanna kvar här uppe, så är jakten och fisket det som skapar meni
