Marcus Olsson använder sig av teknikens under vid sitt gädd- och gösfiske. Vi reser till Halland en sensommardag för att slå följe med experten och få reda på hur han fiskar, tänker och lyckas. Häng med!
TEXT OCH FOTO: ANDERS HOLM
”Den kommer efter… veva… jigga… upp!”
Tankarna far genom huvudet, ett försök till att skapa mig en innerlig bild över hur det ser ut under ytan. All uppmärksamhet riktas på den blålysande skärmen. En gulröd flamma följer efter en mindre flammande punkt snett ovanför. Som eldklot pulserar de på skärmen. Det behövs inte stora portioner av fantasi för att urskilja en gäddlik kontur som vänder och tar sikte på den falska munsbiten.
Guiden Marcus Olsson ger nya instruktioner:
– Stilla… upp… jigga… upp!
De två flammorna på skärmen följs åt ett par centimeter, men så löser det stora klotet upp sig. Borta. En sekunds avvaktan uppstår i båten för att känna in reaktionen över nederlaget. Vems fel? Var jiggrörelsen för kraftig? Fel bete? Men någon besvikelsebomb briserar aldrig.
– Helt otroligt, säger Marcus, ler brett och vrider ett handtag vid båtens reling.
– Den här gången gick det inte. Lugn, det finns fler. Det är fullt med fisk i sjön.
Båten får fart och Marcus ser tillfreds ut, han småler hela tiden. Genast trevar hans ena hand efter en betesbox för att åstadkomma någon förändring. Ur beteslåset lirkar han en krallig, grön jigg och i samma rörelse plockar han upp ett hybridbete, en skedlös vobbler med jiggstjärt.
– Den här är lite mindre, det kanske är melodin.
Realtid
Vi är på en mindre insjö i Halland, spinnfiskar gädda och gös på ett vad man skulle kunna säga modernt sätt. Till vår hjälp har vi den senaste teknologin – realtidsekolod – med en skärm som visar exakt vad som händer i realtid åt det håll ekolods-givaren riktas. Vi kan alltså upptäcka en fisk 15 meter från båten, placera ett kast mot ekots riktning, se betet dyka upp på skärmen och tyda fiskens reaktion. Har vi tur – och gör rätt – hugger den.
Begreppet prickfiske har redan fått fäste, och varför är inte svårt att förstå. Det går däremot lika bra att bara skanna av en plats för att undersöka strukturer, leta efter bytesfisk, få reda på djupet den befinner sig på och spinnfiska av platsen som vanligt, men med nyttig information i hjärnbarken.
På båtens reling, bredvid säte och ratt, har Marcus ett handtag med ett stag som sticker ner under vattnet, var på ekolodsgivaren är monterad. Genom att vrida handtaget vrids givaren, som skannar åt önskad riktning. I
